LANTSTRÄSÄDES- OCH ÄRTSORTERNAS TIDIGARE OCH NUTI- DA UTBREDNING I FINLAND, DERAS EGENSKAPER OCH BETYDELSE FÖR VÄXTFÖRÄDLINGEN SAMT TILLVARATAGNINGEN AV DESAMMA. Vilho A. Pesola Lantbruksförsöksanstalten, Avdelningen för växtförädling, Jokioinen. Anländ den 15 juni 1951 L anisörternas utbredning och tillvaratagning. Växtförädlingen har i allmänhet såväl hos oss som annorstädes i början utgått från lantsorterna. Ur dessa har tagits linjer, vilka sedan, om de utmärkt sig i för- söken, utsläppts i marknaden. Växtförädlingsarbetet t.ex. i Danmark, Norge, Sverige och Finland kan uppvisa många exempel på en sådan förädling. Vid fortsatt för- ädlingsarbete har lantsorterna använts i korsningssyfte. På detta sätt har man för- sökt kombinera lantsorternas och de utländska förädlingsprodukternas värdefulla egenskaper. 1 många länder kan man peka på beaktansvärda resultat även med denna metod. Senare har man övergått till korsningar, där de båda föräldrarna äro förädlingar, vilka ofta har gener från lantsorter. Man kan konstatera, att lantsorterna varit och fortfarande kan vara av be- tydelse vid förädlingsarbetet. Det är således av vikt för växtförädlaren, att lantsorter stå till förfogande. På den tiden då lantsorter allmänt odlades, var det lätt att erhålla sådana för försöks-och förädlingsändamål. Som bekant har dock lantsorterna i allt högre grad fått träda tillbaka för förädlade sorter, när förädlingsarbetet gått fram- åt och allt förmånligare förädlingar kommit i marknaden. Vi skola här närmare granska denna fråga. Tabellen visar, huru många förädlade sorter och lantsorter av stråsädesslagen som voro representerade på Tammerfors allmänna lantbruksutställning år 1922 och ett större antal landskaps- och sockenutställningar i olika delar avlandet åren 1935 - 1939, således ca 15 år senare (Pesola, 39). Märkas bör, att de första förädlingarna (huvudsakligen från Svalöf) spred sig till vårt land först under 1910-talet, och att de första inhemska förädlingarna kommo i marknaden först på 1920-talet, då de för- ädlade sorternas verkliga genombrott skedde. I tabellen äro de inhemska och ut- ländska förädlingarna upptagna var för sig. Såsom synes representerades vid 1922- https://www.c-info.fi/en/info/?token=WAH59Gwl8fB5riKJ.kL8GA9nRF5kALAFHssms8Q.gAtfAVkOZJ80yozfKgw9ecFt7iHbVjyt9VAMt9G6Hin-yCg4_vPivaU2rh6HTlHi9Q3kzfNP21NHFR9B-Vm_xrvddlJvY9EVhxpDRNwqwEXhQ-fj2ZmVRaLzzLOC9XFppjKi1RsT2kt_gVQLWjx6b-MwyFXcD_yn8zXTB7c VILHO A. PESOLA194 Förädlade sorter och lantsorter av stråsädesslagen på utställningar år 1922 och åren 1935—1939 Förädlade sorter Lantsorter Utländska Inhemska Tills. % Tills. ' Tills. Hos tve te L922 48 100.0 1935—39 1 0.7 09 «8.7 44 30.6 Vårvete 1922 2 5 7 33 94.3 1935—39 448 80.3 94 16.8 16 2.9 Korn 1922 45 30.2 104 69.8 1935—39 305 64.8 57 12.1 LO9 23.1 Havre 1922 101 64.3 2 1.3 54 34.4 1935—39 356 65.5 147 27.0 41 7.5 års utställning höstvetet enbart av lantsorter. Åren 1935—1939 utgjorde förädlin- garna ungefär 2/3 av höstvetematerialet och de voro nästan uteslutande inhemska. Ehuru noggranna uppgifter icke varit tillgängliga, kan man av olika anledningar draga slutsatsen, att lantsorternas andel i Finlands höstveteodling numera är tämligen liten (antagligen under 10 %). De odlade förädlingarna äro nästan ute- slutande inhemska. Under år 1922 odlades av vårvete nästan enbart lantsorter, förädlingar odlades knappt alls. Åren 1935—1939 var förhållandet redan det motsatta, lant- sorterna hade nästan försvunnit. Förädlingarna voro huvudsakligen (ca 80 % av alla) utländska (Svalöfs). I detta nu är förhållandet i huvudsak detsamma, dock så, att odlingen av lantsorter praktiskt taget upphört. Beträffande kornet dominerade på utställningen 1922 lantsorterna, medan förädlingarna (Svalöfs) representerade ca 1/3 av materialet. Fram till åren 1935 1939 hade förädlingarnas position allt mera stärkts, och de inhemska förädlingarnas andel utgjorde ca 12 %, medan lantsorternas ännu steg till ca 23 %. I detta nu odlas kornförädlingar i större utsträckning än under åren 1935—1939, men lantkorn odlas dock ännu litet här och där, isynnerhet i norra delarna av landet. På utställningen 1922 voro 2/3 av alla havre prov förädlingar, nästan ute- slutande utländska (Svalöf), men även lanthavrens andel var betydande. De ut- ländska förädlingarna voro på 1935— 1939-års utställningar representerade i samma utstreckning som år 1922, men de inhemska förädlingarna hade undanträngt lant- sorterna (endast 7 % av alla). Numera lär odlingen av lanthavre praktiskt taget ha upphört . Beträffande rågen stå statistiska uppgifter icke till förfogande, men här kan i huvuddrag följande anföras: LANTSTRÅSÄDES- OCH ÄRTSORTERNAS UTBREDNING I FINLAND 195 Är 1922 odlades praktiskt taget enbart lantsorter. På 1930-talet började för- ädlingarna utbreda sig och de har huvudsakligen varit inhemska, men lantsorterna har dock hittills någorlunda bibehållit sin position speciellt i de norra rågodlings- områdena. Man kan uppskattningsvis säga, att ca 15—25 % av de senaste årens rågskördar erhållits med lantråg. Av det sagda har framgått, att lantsorterna av våra stråsädesslag hittills prak- tiskt taget undanträngts eller hålla på att undanträngas av förädlingar. Om man således vill bevara dem, borde detta ske genom odling på försöks- och forsknings- anstalter. I det följande skola vi se, huru sakerna i detta hänseende förhålla sig i Finland. Genom sin verksamhet fäste Finlands Utsädesförening (1904—1917), Lant- bruksekonomiska försöksanstalten (från år 1909, Lantbruksförsöksanstalten från år 1924), Hankkijas växtförädlingsanstalt Tammisto (från år 1913) och Wester- marcks (sedermera Finlands Utsädes Ab) växtförädlingsanstalt (1918—1923) upp- märksamheten på lantsorterna. År 1923 (Pesola, 20) påpekade författaren med särskilt eftertryck vikten av att undersöka våra kulturväxter och tillvarataga lant- sorterna. Som ett försök att tillvarataga och uppbevara lantsortsmaterial må här först nämnas det, som NJF:s Finlands avdelning gjorde på 1920—1930-talen. Då insamlades nämligen en mängd lantsorter av havre, vårvete och korn vid sidan av inhemska och utländska förädlingar. De odlades åren 1927 och 1931 på Hankki- jas växtförädlingsanstalt Tammistos försöksfält, och skörden har uppbevarats på Statens Frökontrollanstalt i Helsingfors. Utom kärnprov finnes av många även ax- eller vipprov. Enligt en uppgift av Frökontrollanstaltens assistent mag. Elli Korpinen finnes i samlingen 6 havre-, 10-vårvete- och 5 kornprov av lantsorter. På Hankki jas växtförädlingsanstalt Tammisto har man under årens lopp haft en stor mängd lantsorter av stråsädesslagen för under- sökning och försök. Enligt vad anstaltens nuvarande chef magister E. Huttunen meddelat har man gjort sig av med lantsortsmaterialet med undantag för någon höstråg- och höst vetesort. Värdefulla arbeten har publicerats rörande det material, som där odlats. Det tämligen vidsträckta material, som odlades på Finlands Utsädes Ab;s (f.d. Westermarcks) växtförädlingsanstalt (åren 1918—1923) och vilket årligen omfattade 2.000—3.000 parceller, bestod nästan uteslutande av lantsorter och linjer tagna ur sådana. Materialet hade erhållits från fröutställningar, från Statens Frö- kontrollanstalt och från privata lantbrukare. En liten del av detta övergick år 1924 genom köp till staten, då det systematiska växtförädlingsarbetet år 1924 åter upp- togs på Lantbruksförsöksanstaltens program (år 1919 hade växt- förädlingsarbetet vid försöksanstalten praktiskt taget upphört). Efter 1926 fort- sattes arbetet vid växtförädlingsavdeln ingen. Senare, särskilt efter det avdelningen (år 1928) förflyttats till Jokioinen, ökades lantsortsmaterialet på nytt och man fortsatte med studiet av detsamma. Under 1930—1940-talen min- skades detta material igen, medan det övriga materialet ökades. Höstrågen bestod år 1928 av 18 lantsorter och av dessa finnes fortfarande 10 kvar (icke desamma som 196 VILHO A. PESOLA 1928). Lantsortsmaterialet av höstvete var år 1929 mycket stort, 376 st.) och av detsamma finnes ännu en ansenlig mängd kvar (43 st.). Även lantsortsmaterialet av vårvete var 1929 rätt stort (66 st.), men är numera obetydligt (8 st.). Korn- och havrematerialet var redan år 1929 litet (5—7 st.) och av dessa sädesslag finnes det numera endast ett lantsortsprov. Vid Lantbruksförsöksanstaltens växtförädlingsavdelning i Jokioinen förvaras lantsortsmaterialet, liksom även värdefullare förädlingar, sålunda, att grobarheten hos utsädet vidmakthålles genom att det utsås vart tredje eller fjärde år, av varje prov 40—60 g (2—3 m 2). Sortens äkthet o.s.v. försöker man bevara genom att under sommaren bortplocka tillsynes främmande inblandningar. Länt sort er nas egenskaper och deras betydelse för växt- förädlingen i Finland. Höstråg. Man har ännu ej publicerat några detaljerade och mera omfattande beskrivnin- gar och redogörelser över den finska lanthöstrågen, men odlingsförsök, som utförts på olika håll, har klarlagt isynnerhet de viktigaste av de egenskaper, som komma i fråga vid odling i praktiken. Så redogör Simola (78) för sex lantrågsorter, vilka erhållits från olika delar av landet och jämför dem med Petkus-, Stjärn-, Bretagne-, Prof. Heinrich- och Villilä-(urspr. Probstein)råg. I dessa vid Lantbruksekonomiska försöksanstalten i Dickursby 1913—1921 utförda 3—B-åriga försök klarlades sorternas avkastnings- förmåga, hl-vikt och 1000-k.v. Det konstaterades, att några rågsorter från norra Finland, tack vare mycket god vinterhärdighet, voro mera givande än de andra, men samtidigt var kärnstorleken hos dem mindre med en 1000-k.v. av endast 19 —2O g, medan den hos Petkus-rågen var 24 g och hos Stjärn-rågen 27 g. Hl-vikten (71—72 kg) var större än Petkus- (68 kg) och Stjärn- (70 kg) rågens. Valle (86 och 88) redogör för sortförsök, vilka utförts på Tammisto nära Hel- singfors, där lantrågen representerades av »sydfinsk lantråg». I de försök Pesola (27, 33, 41 och 45) anordnat vid Lantbruksförsöksanstaltens växtförädlingsavdelning i Jokioinen, har lantrågen representerats av Backasrågen (nära Helsingfors) och Vihantirågen från norra Österbotten. Backasrågen kan anses representera en medel- god lantråg, Vihantirågen däremot ligger över medelmåttan. Dessa »stammar» av lantråg har jämförts med Toivo (mätare) från Jokioinen, Svalöfs Förädlade Vasa- råg och med Petkus. Följande egenskaper beaktades: avkastningsförmågan (Toivo = 100,0, vinterhärdigheten (skala 0—10), stråstyrkan (skala 1—10; 10—god), halm- längden (cm), växttiden i dagar (d: Toivo), axkvaliteten, närmast skårigheten 0— 10; 10 = fullständig), 1000 k.v. (g) och hl-vikten (kg). Undersökningarna ådaga- lägga lantrågsorternas utomordentliga vinterhärdighet (jfr. även Pesola, 40; Salminen, 53 mm.), men det oaktat stå de något efter Toivo i avkastning (jfr. även Lähde, 17). Den förädlade Vasarågens och Petkus rågens svaga vinterhärdighet och därav föranledda låga avkastningsförmåga framträder tydligt. Man ser även, LANTSTRÄSÄDES- OCH ÄRTSORTERNAS UTBREDNING I FINLAND 197 hurusom lantrågen har lång och svag halm, är tidig och har hög sterilitet samt låg 1000-k.v., särskilt om man jämför den med Petkus och Förädlad Vasa (jfr. också Pesola, 23, Saloheimo, 56). Som bekant är såväl höstrågens som höstvetets vinterhärdighet en mycket komplicerad egenskap. Svensken Ekstrands (3) undersökningar på senare tid ha visat, att lantrågens utomordentliga vinterhärdighet (särskilt i Norra-Finland) till stor, kanske avgörande del, beror på resistensen mot övervintringssvampar {Fusa- rium, Sclerotinia, Typhula, jmf. även Jamalainen, 10). Kokkonen (13, 14) har visat, att rötternas tänjbarhet och hållfasthet vid uttänjning är större hos lantrågen än hos vissa utländska förädlingar. Det kanske vidlyftigaste och mångsidigaste lantrågsmaterial, ur vilket forsk- ningsresultat publicerats, är inbegripet i de undersökningar, som gjorts på uppdrag av den s.k. spannmålsundersökningskommitten över skördarna från åren 1924, 1926, 1928, 1929 och 1930 (Tomula och Salminen, 84; Tomula, 83; Pesola, 26; Laurila, 15). Sammanlagt 276 rågprov undersöktes och av dem var 153 eller drygt hälften lantsorter. Lantsorterna hade insamlats från olika delar av vårt rågodlingsområde och materialet kan anses vara tämligen representativt. Däremot var de viktigaste mätaresorternas (Härmä, Toivo, Ensi) antal litet. De utländska förädlingar, som voro med i undersökningarna, Förädlad Vasa, Petkus och Sangaste, voro i allmän- het mer eller mindre uppblandade med lantsorter, varför resultaten beträffande dem böra tagas med reservation. Undersökningen omfattade även kärnans tjocklek, 1000-k-vikt och hl-vikt, stärkelse- och råproteinhalt samt askhalt m.m. Dessutom försöksodlades en del av detta material på Lantbruksförsöksanstaltens växtför- ädlingsavdelnings försöksfält. På basen av dessa försök kan här anföras följande: Lantrågen är jämförelsevis små-och lättkornig och hl-vikten är relativt låg. Stärkelse- och råprotein-liksom även askhalten kan anses vara normal, även om växlingarna beträffande dessa liksom även de ovan nämnda egenskaperna äro rätt stora. Förutom vad redan anförts beträffande lantrågens odlings- m.fl. egenskaper bör ännu nämnas, att axet är smalt, långt och glest och kärnorna ofta tydligt framskju- tande ur axet samt något uttåtstående, varför de lätt dråsa. Kärnans färg är ofta brunaktig (jfr. Grotenfelt, 5). Hos den finska lantrågen kan på grund av allmäntypen urskiljas två avvikande typer, nämligen: Midsommarrågen, som skiljer sig från den vanliga lantrågen närmast däri, att axet är ännu smalare och längre, nästan fyrkantigt, kärnan kortare och mindre synlig i axet än hos den vanliga rågen och således dråsfastare. Midsommar- rågens brodd är på hösten mindre mottaglig för brunrost (Valle, 87) än den vanliga rågens och bestockningsförmågan är ännu bättre än hos den sistnämnda. Dels i början av detta århundrade (eller ännu tidigare) och tidvis ännu senare har i synnerhet till Kumo älvdal importerats utländsk utsädesråg, isynnerhet Prob- stein- och Petkusråg, vilka sedermera uppblandats med »lantsorter». Härav kommer det sig, att lantrågen där delvis har något större kärna och axen kanske äro mindre skåriga än hos lantrågen i allmänhet. 198 VILHO A. PESOLA Tammistos rågförbättring och Härmä rågen härstamma från lantråg. Av dem kom den förstnämnda i marknaden år 1922 och den senare år 1928 (se bl.a. Valle, 85). Jokioinens johanniråg Ensi (1933) härstammar från lantråg. Härmä var bättre än lantsorterna särskilt vad stråstyrkan och avkastnings- förmågan beträffar. Den upptogs rätt allmänt till odling i praktiken, isynnerhet i Österbotten. Lantråg är den andra komponenten i de korsningar, varur Tammistos Oiva (Petkuser X lantsort), i handeln 1932 samt To iv o (Campiner x lantråg, i handeln 1931) och Onni (Stjärn x lantråg, i handeln 1945) från Jokioinen (jmf. Pesola 41, 46) härstamma. Höstvete Hasselblatt (6), Pesola (18, 19) och Sauli (68) ha redogjort för axtypsam- mansättning och morfologiska m.fl. egenskaper hos lanthöstvetena. Hasselblatt undersökte 50, Pesola 15 och Sauli hela 132 prov. Pesola har betecknat axtyperna med romerska nnmror enligt följande: I vit glatt, borstlös II » luden, » 111 » glatt, borstig IV brun, glatt, borstlös V brun luden, borstlös VI » glatt, borstig VII » luden, » VIII vit, » » Av dessa tre undersökningar framgick, att typ I var den dominerande och att även typ II förekom rikligt. Enligt Sauli (68) dominerade typ 1 i den västra delen av höstveteodlingsområdet, typ II i den östra, vilket enligt Sauli skulle antyda dessa typers urpsrungsriktning (Sauli, 73). Även typ IV var tämligen allmän. Där- emot voro de ludna och borstiga typerna mycket sällsynta. Även kubbvete (Triti- cum compactum) förekom ofta som blandning i lantsorterna, men alltid mycket sparsamt (jfr. Grotenfelt, 5). De enskilda lantsorternas populationskaraktär varierade mycket. Några kunde vara någorlunda »rena» i det att de vid sidan av huvudtypen innehöllo blott en ringa märgd andra typer, medan det däremot i andra kunde finnas åtskilliga typer såväl av det vank'ga som av kubbvete. Enligt Pesola och Sauli var mekanisk inblandning den huvudsakliga orsaken till lantsorternas populationskaraktär och korsning en mindre väsentlig orsak, medan däremot Hasselblatt antager, att korsning är den främsta orsaken till denna karaktär. De nämnda forskarna undersökte även lanthöstvetets biologiska och odlings- egenskaper. Såsom resultat av linjeurval ur lanthöstvete salufördes Tammistos Förädlade Vil 1a- och Rusopääveten (Sauli, 64, 66, 68) och Su k- kulavetena (I och II) samt Pohjola- (Pesola, 30, 31) och Olympia- ve t en a (Pesola, 40, 42) från Jokioinen. Villa-, Rusopää- och Pohjolavetena fingo blott obetydlig spridning, Sukkula blev på sin tid rätt allmänt odlat och Olym- pia är nuförtiden jämte Tammistos Varma vår höst veteodlings huvudsorter (Pesola, 47). Naturligtvis representera dessa förädlingar eliten av finskt lantvete. I ett antal publikationer (Pesola, 29, 30, 31, 34, 35) beskrivas dessa förädlingar LANTSTRÅSADES- OCH ÄRTSORTERNAS UTBREDNING I FINLAND 199 liksom även en del andra lantvetelinjer. Dessa linjer och förädlingar jämföras med vissa inhemska korsningsprodukter och sådana från Svalöf. I redogörelserna be- handlas vinterhärdighet, kärna vkastning, stråstyrka och -längd, rost- (gul- eller brun-rost) resistens, 1000k.vikt. och hl.vikt. Lantlinjernas och-sorternas utmärkta vinterhärdighet och därmed sammanhängande goda avkastningsförmåga (efter »hårda» vintrar) påvisas liksom även den relativa tidigheten (jfr. även Jalkani:n , 9). Beträffande tidigheten äro lantlinjerna och -sorterna dock tämligen varierande. Även kärnans storlek och hl-vikt varierar mycket, men i allmänhet kan man anse dem normala. Pesola (34) har i detalj redogjort för lantsorternas och -linjernas samt ett flertal utländska förädlingars vinterhärdighet åren 1925—1934. Det såsom mätare- sort använda s.k. Förädlade lantvetets medelvinterhärdighet var under sagda år 8.4 enligt skalan 0.0—10.0; 27 lantsorters och -linjers medelvinterhärdighet var 8.2 (varierande mellan 6.8 och 9.3). Under samma år var Varmavetets vinterhärdig- hetsvärde i medeltal 8.3, Sukkula II:s 7.6, t.ex. Svalöfs Borevetes 4.5, Weibulls- holms jarlvetes 5.7 o.s.v. Lantsorternas utmärkta vinterhärdighet framgår tyd- ligt ur dessa siffror. Tomula (83) har undersökt några lantvetesorters kvalitetsegenskaper jämförda med motsvarande egenskaper hos Sukkula- och Sveavetena. Beträffande de under- sökta kvalitetsegenskaperna visade sig de tre lantsorterna vara jämförelsevis lik- värda. lögonenfallande är den stora mjöligheten hos både förädlingarna och länt- sorterna. Lantvetet är den andra föräldrasorten i de korsningar, som ledde till uppkomsten av Jokioinens Sampo (Thule II X lantsort; i handeln 1934), Tammistos Vär- in a (Svea x lantsort; i handeln 1933) och Panu (Svea X lantsort; i handeln 1936). I alla dessa är lantvetets goda vinterhärdighet och den svenska förädlingens goda stråstyrka vackert förenade. Varma har i Finland varit den mest odlade höstvete- sorten under halvtannat årtionde. Vårvete. För lantvårvetets avkastnings- m.fl. egenskaper har Pesola (21, 32) redogjort för åren 1921 och 1922 (jfr. även Sauli, 59, och Saloheimo, 55). Härvid jämfördes ett åländskt lantvete och ett par österbottniska lantvetesorter (från Alavus och Vihanti) med Svalöfs Kolben och Rubin, den kanadensiska sorten Marquis och Tammistos Ruskea (härstammar från holländskt vete). Det visade sig, att det åländska lantvetet var relativt sent, liksom även de utländska förädlingarna, men även jämförelsevis avkastningsrikt och resistent mot gulrost. De österbottniska lant vetesorterna däremot äro synnerligen tidiga, ca 2 veckor tidigare än Rubin, men avkastningen är låg och mottagligheten för gulrost stor. Kärnan är liten. Det åländska vårvetet hade ax av Kolben-typ och även Alavus-vetets ax är vitt, glatt och bortslöst, men någorlunda kort och tätt och påminner i någon mån om kubb- vete. Strået hos vardera österbottniska vetesorterna var synnerligen kort och skif- tade delvis i rött. Det har framgått, att lantveten av åländsk typ i tiden voro domi- nerande i Sydvästra Finland, de österbottniska lantvetena däremot odlades utom 200 VILHO A. PESOLA i Österbotten även i mellersta Finland, i den mån man i dessa områden odlade vår- vete. Ett stort och mångsidigt lantvårvetemateiial är framlagt i Pesolas doktors- avhandling (24). Vid sidan om lantvårvetet beskrives här en stor mängd utländska vårveteförädlingar. Lantvårveten eller ur dem tagna linjer behandlas till ett antal av inalles 108. Föremål för undersökningen är egentligen endast sorternas resistens mot gulrost och växttidens längd, emellan vilka synbarligen en viss negativ korrela- tion råder. Sommaren 1922 vilken kan anses ha varit någorlunda normal, behövde ifrågavarande lantvårveten och vissa förädlingar följande antal dagar för mognad: Rost Uagar Skala I—lo 10 = frisk Tidiga (7 st.) 98.3 4.7 Medeltidiga (13 st.) 102.3 5.1 Medelsena (50 st.) 112.6 7.1 Sena (38 st.) 121.2 9.3 Hankkijas Ruskea (medelsen) .... 109 6.4 Marquis 115 9.4 Rubin 115 9.4 Kolben 125 9.8 Extra Kolben 128 10.0 I Tomulas och Salmixens undersökningar (84), vilka behandla kvaliteten hos 1924-års vårvete, ingår även 9 lantvårveten. Man berör här vissa kvalitetsegenskaper hos dessa, jämförda med motsvarande hos Hankkijas Ruskea (9 st.), Extra Kolben, Marquis och Rubin. Lantvårvetena äro i medeltal relativt småkorniga. Kärnans stärkelse- och råproteinhalt är i medeltal normal och mjöligheten är relativt hög. Från lantvårvete härstammar Tammistos relativt sena Tammi (i handeln år 1922; Sauli, 69). Tammistos tidiga Pika vetes (i handeln 1927) andra för- äldrasort är lantvete. K orn, Over lantkornsorterna har Sauli (7U) utgivit en omfattande, grundlig och ut- tömmande redogörelse. Inalles undersöktes 643 prov, och en del var insamlad redan under slutet av senaste århundrade, största delen dock under detta århundrades andra årtionde. Både fler- (6—4) och tvåradiga typer funnos, och landets olika delar voro jämförelsevis jämt representerade. Dessutom redogöres för 1150 linjer upp- dragna ur dessa lantsorter. Materialets såväl morfologiska, biologiska som produk- tionsegenskaper undersöktes. Som mätaresort användes i allmänhet någon känd förädling, för det mesta från Svalöf. Även avkastningsresultat uppvisas. Beträffande resultaten av försöken med fyrradskorn under åren 1922—25 må nämnas (4 år), att »en del linjer gåvo särskilt stora skördar medan andra blevo långt efter. Lant- kornet har visat mycket låg avkastning i jämförelse med de bästa linjerna och Vega-kornet, men har dock givit mera än de sämsta linjerna.» Försöken visade dessutom, att det även bland lantsorterna kan finnas linjer av relativt stor praktisk LANTSTRASÄDES- OCH ÄKTSOKTERNAS UTBREDNING I FINLAND 201 betydelse, men samtidigt visade det sig, att linjer, hos vilka god avkastningsför- måga, god stråstyrka samt tillfredställande kärna och tidighet voro förenade, voro ytterst sällsynta (jfr. även Simola, 79). I samband med sina omfattande undersökningar beträffande lantkornet ut- valde Sauli de mest lovande linjerna och uppförökade dem för att senare utsläppa dem i marknaden. Av tvåradiga sorter utkommo Hal i k k o-kornet (I och II), Piikki ö-kornet och U u r a i s - k ornet. Dessa ur lantkorn uppdragna 2-radiga kornförädlingar uppvisade lika hög avkastning som Guldkornet, men hade med undantag för Halikko 11 svagare strå. De äro tydligen mindre fordrande än Guldkornet. Förutom nyssnämnda tvåradiga sorter har Tammisto utsänt i marknaden även från fyr- och sexradigt lantkorn härstammande förädlingar, nämligen det 4-radiga Per t t u-kornet och de 6-radiga sorterna Olli, Lappi I och Lappi II (Sauli, 72). Försök (Honkavaara, 7) som utförts på Södra Österbottens försöks- station i Ylistaro 1928—1932 (5 år), belysa sagda sorters odlingsegenskaper. Som mätaresort användes Svalöfs Vega. Av försöken framgår, att dessa förädlingar äro av samma tidighetsklass som Vega eller ännu tidigare. I avkastningsförmåga kan de ej helt tävla med Vega och besitta ej heller några nämnvärda fördelar i förhållande till Vega beträffande övriga odlings- och kärnegenskaper. Givetvis äro de dock i genomsnitt mera odlingsvärda än lantkornet som sådant (jmf. även Saloheimo, 54 och Anttinen, 1). I sin innehållsrika publikation (15) redogör Laurila vid sidan av en del ut- ländska och inhemska förädlingar även för fyra sorter av lantkorn, av vilka två äro 2- och två 4-radiga. Som mätare användes Svalöfs Guldkorn. Försöken gjordes åren 1929—1935. De fyrradiga sorterna voro mycket och de tvåradiga märkbart tidigare än Guldkornet. Alla visade sig däremot vara svagare i strået än detta. Viljo Salminen (Tomula och Salminen, 84) redogör för kvalitetsegenskaperna hos några finska lantkornsorter. Undersökningen hänförde sig till 1924-års skörd, som kunde anses normal och omfattade 32 lantkornsorter. Som mätare användes Guldkorn. Det visade sig, att lantkornet är tämligen småkornigt och att hl-vikten är jämförelsevis låg. Kärnans stärkelsehalt hos lantkorn synes vara lägre och rå- proteinhalten högre än hos Guldkornet, vilket tyder på svaga maltkornsegenskaper. Samma är förhållandet med den låga extrakthalten. Havre. Havren är den av Finlands odlingsväxter, som blivit grundligast undersökt samt väckt det största intresset bland växtförädlarna. En mycket betydande del av det arbete, som har utförts, har egnats lanthavren. Förädlings- och undersökningsarbetet med lanthavre börjades redan på Fin- lands Utsädesförenings försöksstation (1904—1917; Axelson, 2), där man under detta århundrades första årtionde undersökte och försöksodlade ett stort antal finska lanthavresorter. Redan då fann man (Sauli, 58, 61), huru svårt det var att på- träffa linjer, vilka ur odlingssynpunkt vore bättre än de då förefintliga svenska 202 VILHO A. PESOLA (Svalöfs) förädlingarna. Detta arbete utfördes av föreningens dåvarande assistent, magistern, sedermera professor J. O. Sauli. Efter det föreningens verksamhet upphört och magister Sauli övergått i Hankkijas Växtförädlingsanstalts tjänst, fortsatte han sina undersöknings- och förädlingsarbeten med havre vid denna anstalt. Vid den år 1909 grundade Lantbruksekonomiska försöksanstaltens växtodlings- avdelning upptogs även hcvreförädlingen på arbetsprogrammet under ledning a\ dr. L. Kr. Relander. Und< rsöknings- och förädlingsarbetet omfattade även lant- havren. Relander (50, 51) har redogjort för de försök, som utförts härmed. De gjordes åren 1909—1912 (Relander, 50) och omfattade 40 finska lanthavresorter, vilka jämfördes med en del utländska förädlingar isynnerhet från Svalöf (Guldregn, Seger, Fyris mfl.) Man beaktade härvid främst kärn- och halmavkastningen, växt- tidens längd, 1000 k.vikten samt skalhalten. I sitt sammandrag över de gjorda försöken framhåller Relander, att beaktansvärda skillnader förefunnits mellan såväl finska som utländska havresorter och -stammar beträffande avkastningsförmågan och andra på odlingens räntabilitet inverkande egenskaper. »De nordfinska svarta havresorterna ha, samtidigt som de ha en kort växttid, givit dålig kärnskörd såväl vad mängd som kvalitet beträffar». »De svarta havresorterna från mellersta Fin- land, särskilt några stammar från Rautalampi, ha visat sig vara relativt avkast- ningsrika, fastän de på samma gångäro betydligt senare än denordfinska stammarna.» I de försök, som gjordes åren 1909—13 (Relander, 51) ingick fyra lantsorter. I >essa försök bekräftade de förutnämndas resultat, samtidigt som de bevisade Guld- regnhavrens överlägsenhet över lantsorterna. Sauli har utfört ett synnerligen vidlyftigt och grundligt forskningsarbete rö- rande den finska lanthavren samtidigt som han bedrivit ett utomordentligt fram- gångsrikt förädlingsarbete. Huvudresultaten av dessa forskningar har han framlagt i sin omfattande klassiska monografi över den finska havren (75), men även i många andra publikationer (58, 61, 65 mm.) berörande havreförädlingen. Särskilt värde- fulla bidrag ger Huttunen (8) beträffande de av Tammistos förädlingar, där lant- havren ingår som andra korsningskomponent. I sin havremonografi (75) redogör Sauli för över 200 lanthavresorter, som in- samlats huvudsakligen åren 1913—1920 från olika delar av landet. Försöken och undersökningarna ha utförts på Hankkijas växtförädlingsanstalt Tammisto. I )essa vidlyftiga arbeten av Sauli bekräfta i väsentliga punkter de resultat, till vilka han själv kom under sin verksamhet vid Finlands Utsädesförening och till vilka även Relander i Dickursby kommit. Vad avkastningsförmågan beträffar kun- de lantsorterna inte konkurrera med Svalöfs förädlingar. En del år kunde dock några linjer utmärka sig. Strået var regelbundet svagt, också i de fall då det var relativt grovt. Kärnan var i regel till formen mindre tillfredsställande, lång och spet- sig, och skalhalten var hög. Skalfärgen varierade. Lanthavresorternas växttid var även varierande, tidiga och som sådana värdefulla sorter fanns rikligt (jfr. även Simola, 79). En viss anspråkslöshet var karakteristisk för många av dem. Rainio (49) har undersökt en del havresorters resistens mot rödm ög e 1 (Fusarium roseum), Kitunen (12) och Pohjakallio (48) resistensen mot h avre so t [Usti- lago avenaé). LANTSTRÅSÄDES- OCH ÄRTSORTERNAS UTBREDNING I FINLAND 203 Nyss nämnda av Sauli utförda synnerligen omfattande forsknings- och föräd- lingsarbeten, som grundade sig på ett mycket stort material, ledde dock inte till utgivande i marknaden av en enda från lanthavre härstammande linje. Dock har detta arbete inte gått helt förlorat för förädlingsarbetet. Under arbe- tets gång lyckades det Sauli att ur materialet utvälja linjer, som syntes kunna vara till nytta vid kornsningsförädlingen. Den mest betydelsefulla var linjen n:o 91, som uppdragits ur en lanthavresort från Kuopio. Genom korsning av denna med Guld- regn uppdrog Sauli den gula K y t ö-havren och de svarta sorterna: Förädlad lanthavre, Osmo I- och II- samt Pe 1 s o-havren. Linjen 091 X Seger gav upphov till den vita E s a-havren och korsningen Kron x 091 till den bruna Louh i-havren. Alla dessa förädlingar äro tidigare än Guldregn, och Pelso-havren är mycket tidig. Av dessa havreförädlingar har särskilt Kytö och Esa blivit rätt allmänt odlade och ha haft stor betydelse för Finlands havreproduktion. Uppdra- gandet av dessa havresorter är ett vackert exempel på växtförädlingsarbetets meto- der och svårigheter men även triumfer. Åkerärten. Äkerärten hörde till de växtarter, som upptogos på förädlingsprogrammet vid Lantbruksekonomiska försöksanstaltens avdelning för växtodling, när sagda anstalt år 1909 började sin verksamhet. Undersöknings- och förädlingsarbetet med denna växt omhänderhades av K. Teräsvuori och L. Kr. Relander. Båda fäste stort avseende vid den finska lantärten, vilket även var naturligt, enär denna dittills hade praktiskt taget helt stått utanför allt undersökningsarbete. Är 1915 utgav Relander (52) beskrivning, i vilken redogjordes för ett stort antal finska lantärtsorters avkastning och växttidens längd hos desamma, jämförda med den finska sorten Nord och en del svenska förädlingar (Concordia m.fh). För- söken voro av förberedande natur. Samma år (1915) publicerade Teräsvuori (82) sin dissertation, som ingående behandlade undersökningar över finsk lantärt. Teräsvuoris material bestod av i allt 58 lantsorter och flere hundra ur dem tagna linjer, som voro insamlade från våra dåvarande ärtodlingsområden i sin helhet. Större delen av lantsorterna voro vit- blommiga, en mindre del rödblommiga. Främst behandlar Teräsvuori variationen i antalet fröämnen och frön samt dettas ärftlighet, men fäster även avseende vid en del andra egenskaper såsom blommornas färg, blommornas och baljornas placering, hjärtbladens färg, frönas färg, form och vikt mm. (jfr. även Simola, 80). Äkerärten ingick ända från början även i förädlingsprogrammet för Hankkijas växtförädlingsanstalt Tammisto (Virri, 90) och har fortsatts ända tills dato, ehuru enligt den arbetsfördelning, som i slutet av 1920-talet uppgjordes mellan Tammisto och Lantbruksförsöksanstaltens avdelning för växtförädling, ärterna tilldelades den sistnämnda. Såsom resultat av lantärtförädlingen har Tammisto utsläppt i handeln sorterna »Pieni vihreä,» »Iso vihreä» och »Kellervä», av vilka den förstnämnda mycket påminner om sorten Kaleva, varom senare blir tal. Iso vihreä är mycket storfröig VILHO A. PESOLA204 (1000-fröv. ca. 250 g) och fordrande. Kellervä har hög såväl frö-som foderavkastning samt är frodig och rätt anspråkslös. Ärtförädlingen upptogs från början även pa Westermarcks, sedermera Suomen Kylvösiemen OY:s (Finlands Utsädes AB:s) växtförädlingsanstalts program, och detta arbete har sedan fortsatts vid Lantbruksförsöksanstaltens avdelning för växt- forädling, som ledes av undertecknad. I början lades huvudvikten på lantärtsorterna och därur tagna linjer och i handeln utgavs de grönfröiga linjerna ur lantärt Koi- visto (L. 0234) och Ka 1 e v a (L. 0261). (Pesola, 36, 37, 38.) Vid den morfolo- giskt-systematiska behandlingen av lantärt stödde man sig på Tedins (81) undersök- ningar, varvid kunde konstateras, att man hos den finska lantärten på basen av fröets (fröskalets och hjärtbladens) färg och -form kan urskilja samma huvudtyper, som Tedin funnit i svenskt material. Pesola har publicerat flere försöksredogörelser (22, 28, 36 mm.), där lantärt behandlas jämte därur tagna linjer och linjeförädlingar. Åren 1921 och 1922 ingingo i försöken 10 lantsorter, vilka jämförasmed Nord, Sva- lövs Concordia och Gyllen, den norska Moistad o.s.v. I samband med försöken 1928—30 redogöres för 8 ur lantärt tagna linjer, bland dem Koivisto och Kaleva samt även Tammistos »Iso vihreä», och dessa jämföras med Nord, Concordia, Tors- dags II o.a. Undersökningarna visa, att det varit svårt att ur finsk lantärt uppdra linjer, vilka beträffande odlingsegenskaperna skulle varit bättre än samtida svenska (Sva- lövs) och danska förädlingar. Lantsorterna och de därur tagna linjerna är både vad morfologiska och odlingsegenskaper beträffar synnerligen variabla, och de kan haen eller flere framstående egenskaper, men även vissa svagheter. Den i handeln förda gröna ärtsorten Koivisto, vilken beträffande avkastningen hör till lantsorternas bästa och är 5 dagar tidigare än Concordia, är särskilt framstående vad smaken och snabb- heten att mjukna vid kokning beträffar. Den gröna, småfröiga Kaleva har i Jo- kioinen givit relativt låg avkastning, men har t.ex. i Österbotten, där den på grund av sin tidighet även väl lämpar sig, givit synnerligen goda skördar (Honkavaara, 7). Bade Koivisto och Kaleva ha visat sig rätt resistenta mot vårfrost (Pesola, 43). Lantärt har vid Lantbruksförsöksanstaltens avdelning för växtförädling an- vänts flitigt vid korsningar. Sålunda korsades sorten Västfinsk foderärt med den danska Marmorerad Glaenö, varvid man erhöll den synnerligen värdefulla foder- ärtsorten Artturi. Diskussion. 1 Finland har en ansenlig mängd undersökningar och försök utförts rörande morfologiska, odlings- m.fl. egenskaper hos lantsorter av stråsädeslagen och ärten, och dessa ha i betydande omfattning använts vid linjeurval eller i korsningsarbetet. Lantsorter odlades allmänt ännu för 25—30 år sedan, men de ha numera, med un- dantag för rågen, nästan försvunnit ur praktiken. På förädlings- o.a. anstalter finnes numera lantsortsmaterial blott i ringa mängd. Det är därför möjligt att värdefulla gener hos lantsorterna gått förlorade. LANTSTRÄSÄDES- OCH ÄRTSORTERNAS UTBREDNING I FINLAND 205 Det vore viktigt att skyndsamt och systematiskt påbörja insamlingen och upp- bevaringen av det lantsortsmaterial, som ännu finnes kvar. Påpekas bör, att intres- set för systematisk beskrivning av genetiskt växtmaterial (»genetic stocks») samt dess insamling och tillvaratagning med hänsyn till praktisk växtförädling blivit aktuell i flera länder och lett till internationellt samarbete på detta område. På den internationella genetikerkongressen i Stockholm refererade Kirk (11) denna fråga, och FAO har sedermera tagit hand om saken. Uppmärksamheten har främst rik- tats på vetet och riset. Till denna fråga anknyter direkt Gouldens (4) framställ- ning om, huru man i Canada systematiskt börjat insamla och uppbevara odlings- växtmaterial. Insamlingen och uppbevaringen av lantsortsmaterial, liksom även av annat viktigt kulturväxtmaterial tillkommer närmast växtförädlingsanstalterna. Er- farenheten har dock i Finland liksom även antagligen i de övriga nordiska länderna visat, att dessa anstalter icke utan vidare tillräckligt effektivt kunna sköta dessa frågor, enär de oftast äro överhopade med annat arbete. Antagligen skulle detta arbete bli ändamålsenligare skött av en institution, i vars verksamhet icke inginge praktiskt förädlingsarbete, utan som blott skulle anknyta sig till en dylik verksam- het. Närmast skulle då Statens Frökontrollsanstalt ifrågakomma eller någon av- universitetets institutioner (Helsingfors universitets botaniska eller växtodlings- vetenskapliga institution). Frågan om lantsortsmaterialets (utvidgat: genetiskt odlingsväxtmaterials) insamling, uppbevaring och beskrivning är viktig för växt- förädlingen och man har skäl att fästa allvarlig uppmärksamhet härvid. LITTERATUR (!) Anttinen, Olavi 1934. Pohjois-Pohjanmaan kasvinviljelyskoeasemalla vuosina 1925—33 suori- tettujen kasvilaatukokeitten tuloksia. (Om resultaten av sortförsök utförda vid Norra Österbottens växtedlingsförsöksstation åren 1925—1933). Valt. maatalouskoet. tie- donant., 69. p. 1—23. Helsinki. (2) Axelson, Väinö 1909. Tankar i vår hafrefråga. Finlands Utsädesförenings Föredragsserie, //, p. I—ls. Tavastehus. (3) I-.KSTKAXD, Harry 1948. Några ekonomiskt viktiga sjukdomar på höstsäd och vallväxter. Sta- tens Växtskyddsanstalt, Meddelande a 25, p. 1—23. Stockholm. (4) Gom.den, C. H. 1949. The Canadian system of collecting and maintaining genetic stocks of cereals. United Nations Scientific Conference on the Conservation and Utilization of Resources. Experience Paper prepared for Section Meeting: Land Resources 8 (a) on Plant Breeding. United Nations Economic and Social Council, 31, May, 1949, p. I—B. (5) Grotenfelt, Gösta 1922. Suomalainen peltokasviviljelys. Jälkimmäinen osa (Finsk \;i\t odling. Senare del), p. 1—517. Helsinki. (6) Hasselblatt, Ernst 1922. Några undersökningar över i Finland odlade höstveten och möjlig- heten att från desamma genom linjeurval uppdraga värdefullare sorter. Tidskrift för Finlands Svenska Lantmän, häften 8 och 9. Lovisa. (7) Honkavaara, T. 1936. Tuloksia viljelyskasvien laatukokeista Etelä-Pohjanmaan kasvinvilje- lyskoeasemalla vv. 1927—35 (Resultat av sortförsöken med olika odlingsväxter vid Södra Österbottens växtodlingsförsöksstation åren 1927—1935). Valt. maatalous- koet.tiedonant., 116, p. I—sB. Helsinki. (8) Huttunen, E. 1930. Tammiston kauraj alosteiden ja niiden vanhempien muoto opillisista ja tuotanto-ominaisuuksista (Om de morfologiska och produktionsegenskaperna hosTam- misto-förädlingarna och deras föräldrar). Siemenjulkaisu, 1930, p. 93 —137. Helsinki. (9) Jalkanen, I'. I. 1935. Tuloksia viljakasvien laatukokeista Pohjois-Hänuen koeasemalla vv. 1927—34 (Resultat av sortförsök med stråsädesslagen vid Norra Tavastlands Försöks- station åren 1928—34). Valt. maatalouskoet. tiedonant., 101, p. I—3o. Helsinki. (10) Jamalainen, E. A. 1949. Overwintering of Gramineae-plants and parasitic fungi. 1. Sclerotinia borealis Bubåk & Vleugel. Maataloustiet. Aikakausk., 21, p. 125—142. Helsinki. (11) Kirk, L. E. 1949. Development of a world cataloguing service lor plant breeders and geneticists. Proceedings of the Eighth International Congress of Genetics, p. 64. Lund. (12) Kitunen, E. 1922. Tutkimuksia kauran nokisienistä ja eri kauralaatujen alttiudesta nokitartun- nalle. Referat: Untersuchungen über den Haferbrand und die Brandfälligkeit der ver- Hafersorten, p. 101—126. Suomen Maanviljelystaloudellinen Koelaitos, Tieteellisiä julkaisuja, 15, p. I—lo. Helsinki. (13) Kokkon en, P. 1927. Über die Verhältnis der Winterfestigkeit des Roggens zur Dehnbarkeit und 1 vhnungsfestigkeit seiner Wurzeln. Vorläufige Mitteilung. Acta Forestalia Fennica, 33, 3. Helsinki. (14) —„ — 1931. Untersuchungen über die Wurzeln der Getreidepflanzen I. Die Wurzelformen, ihr Bau, ihre Aufgabe und Lage im Wurzelsystem. Med finsk referat. Ibid. 37, p. 1—144. (15) Laurila, Veikko 1932. Kotimaisen viljan laatua koskevia tutkimuksia. IV, ruis ja kaura (Undersökningar över den inhemska spannmålens kvalitet. IV, råg och havre). Valt. maatalouskoet. tiedonant., 48, p. 1—49. Helsinki. (16) —» — 1936. Koti- ja ulkomaisia ohralaatuja vertailevissa kokeissa Maatalouskoelaitoksen kasvinjalostusosastolla Jokioisissa vuosina 1928—35. Referat: Einheimische und aus- ländische Gerstensorten in den vergleichenden Versuchen der Abteilung für Pflanzen- ziiehtung der Landwirtschaftlichen Versuchsanstalt in Jokioinen in den Jahren 1928 —35. Valt. maatalouskoet. julk., 90, p. 1—32. Helsinki. (17) Lähde, V. 1932. Valtion maatalouskoetoiminta Viipurin yleisessä maatalousnäyttelyssä 1932. Tärkeimmät näyttelyssä esitetyt koe- ja tutkimustulokset. (Den statliga försöksverk- samheten vid den allmänna lantbruksutställningen i Viborg 1932). Valt. maatalouskoet. tiedonant., 46, p. 1—94. Hämeenlinna. (18) Pesola, Vilho A. 1922. Suomalaisen maatiais-syysvehnän sekalaaduista (Om det finska lant- höstvetets populationer). Suomen Kylvösiemen 0/Y:n julkaisuja, 4, p. 34—59. Jär- venpää. (19) —»— 1922. Eräiden suomalaisten maatiais-syysvehnälinjojen ja -laatujen viljelysarvosta Svalöfin laatuihin (Thule 11, Bore ja Panssari) verrattuina v. 1921 [Om några finska lanthöstvetelinjers och sorters odlingsvärde jämfört med Svalöfssorterna (Thule 11, Bore och Pansar) år 1921], Ibid., 4, p. 58—75. (20) —»— 1923. Maamme viljelyskasvisto tieteellisen tutkimuksen esineenä. (Vår odlingsväxt- flora såsom föremål för vetenskaplig forskning). Uusi Suomi, 63, 1923. (21) —»— 1923. Bidrag till kännedom om vårvetet och möjligheterna för dess odling hos i ss, speciellt i belysning av jämförande odlingsförsök i Järvenpää åren 1921 o. 1922. Tid- skrift för Finlands Svenska Lantmän, häften 5,6, 7. Lovisa. (22) —»— 1923. Lisiä peltoherneen ja sen viljelysmahdollisuuksien tuntemiseen meillä etenkin Järvenpäässä vuosina 1921 ja 1922 suoritettujen vertailevien kokeiden perusteella (Bidrag till kännedom om åkerärten och dess odlingsmöjligheter hos oss, isynnerhet i belysning av jämförande fältförsök i Järvenpää åren 1921 och 1922). Maatalous, 13—14, p. 389—414. Porvoo. (23) —)>— 1924. Viljalajit (Sädesslagen). Oma maa V: 1, p. 79—112. Helsinki. (24) —»— 1927. Kevätvehnän keltaruosteenkestävyydestä. Abstract: On the resistance of spring wheat to yellow rust. Valt. maatalouskoet. julk., 8, p. I—l9B. Helsinki. 206 VILHO A. PESOLA (25) Pesola, Vilho A. 1929. Maatalouskoelaitoksen kasvinjalostusosasto Jokioisissa kesällä 1929 Kenttäopas (Lantbruksförsöksanstaltens avdelning för växtförädling i Jokioinen som- maren 1929, Vägledning på försöksfälten). Valt. maat. tiedonant., 15, p. 1-47. Helsinki. (26) —» — 1981. Kotimaisen viljan laatua koskevia tutkimuksia 111. Ruis jakaura. Referat: Unter- suchungen über die Beschaffenheit des einheimischen Getreides 111. Koggen und Hafer. Yalt. maatalouskoet. julk., 39, p. I—lo9. Helsinki. (27) —»— 1931. Toivo-ruis (Toivo-rågen). Valt. maatalouskoet. tiedonant., 21, p. I—ls. Helsinki. (28) 1931. Muutamia tuloksia peltoherneellä suoritetuista kenttäkokeista (Några resultal från fältförsök med åkerärten). Ibid., 26, p. 1—24. (29) —)) — 1932. Vehnän jalostustyöstä ja sen tuloksista Maatalouskoelaitoksen kasvinjalostus- osastolla. Referat: Die Weizenzüchtung der Landwirtschaftlichen Versuchsanstalt Finnlands, Abt. für l'flansenzüchtung, und ihre Ergebnisse. Valt. maatalouskoet. julk., 43, p. I—llß. Helsinki. (30) 1933. Maatiaissyysvehnään kohdistuneesta jalostustyöstä ja sen tuloksista. Summarv: The finnish native winter wheat as breeding material. Maataloustiet. Aikakausk., p. 97—104. Helsinki. (31) —»— 1933. Pohjola-vehnä (Pohjola-vetct), Valt. maatalouskoet. tiedonant., 54, p. I—7. Porvoo. (32) -» 1933. Vehnä ja sen viljelys ajankohtaisena päivänkysymyksenä, (Vetet och dess odling. En aktuell dagsfråga), Agronomisen Yhdistyksen yleisistä julkaisuista VII: Maatalou- dellisia päivänkysymyksiä 1933, p. 1—25. Helsinki. (33) —»— 1934. Tärkeimmät ruislaatumme Maatalouskoelaitoksen kasvinjalostusosaston Jokioi- sissa suorittamien kokeiden valossa (Våra viktigaste rågsorter i belysning av försök utförda vid Lantbruksförsöksanstaltens växtförädlingsavdelning). Valt. maatalous- koet. tiedonant., 68, p. I—2o. Helsinki. (34) —» — 1934. Über die Winterfestigkeit der Winterweizensorten auf Grund der Versuche von der Abteilung für Pflanzenzüchtung der Landwirtschaftlichen Versuchsanstalt. Valt. maatalouskoet. julk., 65, p. 1—44. Helsinki. (35) — l> 1934. Sampo-vehnä. Summary: Sampo-wheat, a new finnish winter wheat variety. Valt. maatalouskoet. tiedonant., 73, p. I—6. Porvoo. (36) —»— 1935. Peltoherneen jalostuksesta ja sen tuloksista Maatalouskoelaitoksen Kasvinjalos- tusosastolla. Referat: Über die Erbsenzüchtung der Landwirtschaftlichen Versuchs- anstalt Finnlands, Abt. für Pflanzenzüchtung,und ihre Ergebnisse. Valt. maatalous- koet. julk., 66, p. I—9l. Helsinki. (37) » 1935. Uusia hernejalosteita, Koiviston-herne ja Artturi-herne (Nya ärtförädlingar, Koi- visto ärten och Artturi ärten). Valt. maatalouskoet. tiedonant., 90, p. I—7. Helsinki. (38) —» - 1938. Kaleva-herne. (Kaleva ärten). Ibid., 147, p. I—ll. (39) —»— 1940. Kasvinjalostuksen vaikutus maamme kasvinviljelystuotannon nousuun valtiol- lisen itsenäisyytemme aikana. Summary: The influence of plant breeding on the increase of crop production in Finland during the two decades of independence. Maataloustiet. Aikakausk., 2, p. 43—69. Helsinki. (40) —»— 1941. Suomen kasvinviljelysalueet. Referat: Die Anbaugebiete Finnlands. Acta Agralia Fennica 45, 2, p. 1—147. Hämeenlinna. (41) —»— 1943. Pekka-ruis (Pekka-rågen), Valt. maatalouskoet. tiedonant., 195,p. I—l9. Helsinki. (42) —»— 1943. Olympia-syysvehnä (Olympia-höstvetet). Ibid., 194, p. I—l9. (43) —»— 1944. Lisiä peltoherneen vljelysominaisuuksien tuntemiseen. (Bidrag till kännedom om åkerärterns odlingsegenskaper). Maa, 4, p. I—4. Helsinki. (45) —»— 1945. Tärkeimmät syysruislajikkeemme kenttäkokeiden valossa. (Våra viktigaste rågsorter i belysning av fältförsök). Koetoiminta ja Käytäntö, 7, p. I—4. Helsinki. (46) —»— 1947. Rukiin jalostuksesta ja sen tuloksista Jokioisissa (Om rågförädlingen och dess resultat i Jokioinen). Maatalous ja Koetoiminta, TT, p. 1-—l4. Helsinki. (47) —»— 1950. Syysviljain ja herneen viljely etelä- ja lounais-Suomessa. (Odlingen av höstsäd och ärter i södra och sydvästra Finland). Käytännön Maatalous, 2, p. 13—15. Helsinki. 207LANTSTRÄSÄDES OCH ÄRTSORTERNAS UTBREDNING I FINLAND 208 VILHO A. PESOLA (48) Pohjakallio, Onni 1939. Über die Brandresistenzzüchtung von Hafer. Maataloustiet. Aika- kausk., 11, p. 97—101. Helsinki. (49) Rainio, A. J. 1937. Kauralaatujen punahome Fusarium roseum Link. Gibberella Saubinetii (Mount.) Sacc. kestävyydestä. Referat: ('her Resistenz gegen Fusarium roseum Link. Gibberella Saubinetii (Mount.) Sacc. bei gewissen Hafersorten. Valt. Maatalouskoet. julk., 92, p. 1—35. Helsinki. (50) Relander, L. Kr. 1913. Muutamia tuloksia kauralaatututkimuksista Anäs'in koelaitoksen kasvi viljelysosastolla vv. 1909—1912 (Några resultat av undersökningarna rörande havresorter vid Ånäs försöksanstalts växtodlingsavdelning aren 1909—1912). Tiedon- antoja Maamiehille, 0, p. I—9. Helsinki. (51) —»— 1914. Kauralaatukokeista saadut tulokset v. 1913 sekä keskimääräiset tulokset vuosina 1909—1913. (Resultat av försöken mcd havresorter år 1913 samt medelresultat för åren 1909—1913). Ibid., 20, p. I—6. (52) —» — 1915. Tuloksia hernelaatukokeista Maanviljelystaloudellisen koelaitoksen kasvinvilje- lysosastolla vuosina 1910—1914. (Resultat av försöken med ärtsorter vid Lantbruks- ekonomiska försöksanstaltens växtodlingsavdelnings åren 1910—1914). Ibid., 38, p. 1 l4. (53) Salminen, Martti 1938. Syysviljojen talvehtimisesta. (Om höstsädeslagens övervintring). Maatalous, 5, p. 118. Helsinki. (54) Saloheimo, Lauri 1932. Karjalan koeasema (Karelens försöksstation). Suomen Suoviljelysyhd. vuosikirja 1932, 1. vihko, p. 74—86. Helsinki. (55) —»— 1935. Karjalan koeasema (Karelens försöksstation). Suomen Suoviljelysyhd. vuosi- kirja 1935, 1. vihko, p. 79—92. Helsinki. (56) —»— 1938. Syysviljalaatukokeitten tulokset vuosina 1932—1938 Suomen Suoviljelysyhdis- tyksen Karjalan koeasemalla (Resultat av försöken med sorter av höstsäd vid Finska Mosskulturföreningens försöksstation för Karelen åren 1932— 1935). Suomen Suovilje- lysyhd. vuosikirja 1938, 1. vihko, p. 89—110. Helsinki. (57) Sauli, J. O. 1919. Kevätvehnästä (Om vårvetet). Maatalous, 18, p. 279—281. Helsinki. (58) —»— 1919. Kokemuksia maatiaiskaurojemme jalostuksesta (Erfarenheter beträffande för- ädling av vår lanthavre). Ibid., 2, p. 20—22. (59) —)> — 1920. Havaintoja ja koenumeroita kevätvehnän jalostuksesta Tammistossa (lakttagel- ser och försökssiffror rörande vårveteförädlingen på Tammisto). Siemenjulkaisu 1920 p. 70—75. Helsinki. (60) —»— 1920. Jalostustyö Tammistossa kauraristeytyksillä ja koetuloksia niillä (Förädlings- arbetet med havrekorsningar på Tammisto jämte försöksresultat). Ibid., p. 21—30. (61) —» — 1920. Maatiaiskauroista ja niiden jalostuksesta Tammistossa. (Ora lanthavresorterna och deras förädling på Tammisto). Ibid., 90—95. (62) —» — 1920. Tuloksia ohran jalostuksesta (Resultat från förädlingsarbetet med korn.), [bid., p. 185—188. (63) —»— 1920. Tavallisimmista viljelyskasvilaaduista, niiden ominaisuuksista ja sopivaisuudesta meillä (Om de allmännaste sorterna av våra odlingsväxter, deras egenskaper och lämp- lighet hos oss). Ibid., p. 1— 24 (64) —»)— 1921. Kertomus Hankkijan kasvinjalostus- ja koeaseman toiminnasta v. 1920 (Berät- telse över verksamheten vid Hankkijas Växtförädlingsanstalt år 1920). Siemenjulkaisu 1921, p. 17—27. Helsinki. (65) —»— 1925. Aikaisten kauralaatujen jalostustyöstä kasvinjalostuslaitoksellamme vv. 1913 1924 (Om förädlingsarbetet med tidiga havresorter vid vår växtförädlingsanstalt åren 1913—1924). Siemenjulkaisu 1925, p. 89—95. Helsinki. (66) —»— 1925. Laatuselistys kauppaan lasketuista Tammiston jalosteista (Sortbeskrivning över de saluförda Tammistoförädlingarna). Ibid., p. 110—116. (67) —»— 1925. Ohranjalostus Tammistossa (Kornförädlingen på Tammisto). Ibid., p. 64—67. (68) —» — 1925. Suomessa viljellyt maatiaissyysvehnät (De i Finland odlade lanthöstvetena). Ibid., p. 58—83. LANTSTRÅSÄDES- OCH ÄRTSORTERNAS UTBREDNING I FINLAND 209 (69) Sauli, J. O. 1925. Tammiston jalosteista. Laatuselitys (Om Tammistoförädlingarna. Sort- beskrivning). Pallervo, 6, p. 184—186. Helsinki. 70) —„ — 1927. Suomen maatiaisohrat ja niiden jalostusarvo. Referat: Die finnischen Land- gersten und ihr züchterischer Wert. Acta Agralia Fennica, 6, p. 1—139. Helsinki. (71) —,) — 1930. Kertomus Hankkijan Kasvinjalostuslaitoksen toiminnasta 1925—1929. (Berät- telse över verksamheten vid Hankkijas Växtförädlingsanstalt 1925—1929). Siemen- julkaisu 1930, p. 9—26. Helsinki. (72) —»— 1930. Selostus Tammmiston uusimmista kauppaan lasketuista jalosteista (Redogörelse över de nyaste saluförda Tammistoförädlingarna). Ibid., p. 180—183. (73) —»— 1934. Katsaus viljalajiemme kehitysvaiheisiin Suomessa. Deutsches Referat: Über die Entwicklungsphasen der Getreidearten in Finnland. Acta Agralia Fennica, 31, p. 201 —215. Helsinki. (74) —»— 1935. Selostus Tammiston uusimmista kauppaan lasketuista jalosteista (Redogörelse över de nyaste saluförda Tammistoförädlingarna). Siemenjulkaisu 1935, Hankkijan Kasvinjalostuslaitos Tammisto, p. 108—110. Helsinki. (75) —>— 1937. Suomen maatiaiskaurat. Referat: Die Finnischen Landhafer. Acta Agralia Fen- nica, 34, 1, p. 1—99. Helsinki. (76) —»— 1947. Kasvinjalostuksen perusteista ja menetelmistä (Om växtförädlingens grunder och metcder), p. 1—137. Helsinki. (77) Sauli, J. ()., Valle, Otto, Huttunen, E. & Rancken, G. 1935. Tuloksia vertailevista laatu- kokeista Tammistossa 1930—1934 (Resultat av de jämförande sortförsöken på Tam- misto 1930—1934). Siemenjulkaisu 1935, p. 20—92. Helsinki. (78) Simola, E. F. 1922. Eräiden ruislaatujen tuottamista koetuloksista (Några resultat från sort- försöken med råg). Tiedonantoja maamiehille 71, Kasvinviljelysosastolta. Suomen Maanviljelvstaloudellinen koelaitos, p. I—B.1 —8. Helsinki. (79) —»— L923. Maanlaatujen ja maan eri kosteussuhteiden vaikutuksesta eräiden kaura- ja ohralaatujen morfologisiin ominaisuuksiin. Kurze Übersicht: Der Einfluss der Bodenart und der verschiedenen Feuchtigkeitsverhältnisse des Bodens auf die morphologischen Eigenschaften gewisser Hafer- und Gerstensorten. Suomen Maanviljelystaloudell. Koe- laitos. Tiet. julk., 19, p. 1—65. Helsinki. (80) —»— 1926. Om jordartens och fuktighetsförhållandenas inverkan på skörden, de morfolo- giska egenskaperna och vattenförbrukningen hos några odlingsväxter. Referat: Über den Einfluss der Bodenart und der Feuchtigkeitsverhältnisse des Bedens auf die morphologischen Eigenschaften, Ernteerträge und den Wasserverbrauch gewisser Kulturpflanzen. Statens Försöksverksamhet. Vetenskapliga Publikationer, 2, p. 119. Helsinki. (SI) Tedin, H. 1900. Det vid Svalöf numera använda botaniska systemet för ärtformernas indelning. Sveriges Utsädesförenings Tidskrift, Årgång X, Haft 3, p. 165—166. Svalöf. (82) Teräsvuori, Kaarlo 1915. Über in Finnland feldmässig gebaute Erbsenformen. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 40, 9, p. 1—142. Helsinki. (S3) Tomula, E. S. 1928. Kotimaisen viljan laatua koskevia tutkimuksia IL Referat: Untersuchungen über die Beschaffenheit des einheimischen Getreides. Valt. maatalouskeet. julk., 20, p. 1 105. Helsinki. sl —»— ja Salminen, Viljo 1927. Kotimaisen viljan laatua koskevia tutkimuksia I (Under- sökningar över den inhemska spannmålenskvalitet I). Maatalousministeriön tiedonant., VIII, p. 1—95. Helsinki. (85) Valle, Otto 1928. Härmänruis (Härmärågen). Pellervo, 29, p. 652—653. Helsinki. (86) —»— 1930. Syysruis (Tuloksia vertailevista laatukokeista Tammistossa 1925—1929) [Höst- råg (Resultat av jämförande sortförsök på Tammisto 1925—1929)]. Hankkijan Kasvin- jalostuslaitos Tammiston siemenjulkaisu 1930, p. 27—30. Helsinki. (87) —»— 1934. Untersuchungen zum Anbau von Johannisroggen. Acta Agralia Fennica, 31, p. 413—440. Helsinki. VILHO A. PESOLA (88) Valle, Otto, 1935. Kertomus Hankkijan Kasvinjalostuslaitoksen toiminnasta 1930—34 (Be- rättelse över verksamheten vid Hankkijas växtförädlingsanstalt 1930—1934). Siemen- julkaisu 193,5, p. 7—19. Helsinki. (89) —,) — 1938. Kertomus Hankkijan kasvinjalostuslaitoksen toiminnasta 1935—1937 (Berättelse över verksamheten vid Hankkijas växtförädlingsanstalt 1935—1937). Siemenjulkaisu 1938, p. 37—52. Helsinki. (90) Virri, T. J. 1920. Herneistä ja niiden jalostuksesta Tammistossa (Om ärter och deras förädling på Tammisto). Siemenjulkaisu 1920, p. 75—82. Helsinki. (91) _» 1939. Tuloksia Satakunnan koeaseman lajikekokeista vv. 1930—1939 (Resultat från sortförsöken vid Satakunda försöksstation åren 1930—1938). Valt. maatalouskoet, tiedonant., 167, p. I—4l.1 —41. Helsinki. SUM M A R\ THE FINNISH COUNTRY CEREAL AND PEA VARIETIES, THEIR DISTRIBUTION, THEIR AGRONOMIC CHARACTERISTICS, AND THEIR VALUE FOR PLANT BREEDING. Igricultural Research Centre, Department of Plant Breeding, Jokioinen. Vilho A. Pesola In the paper the Finnish country varieties of rye, winter and spring wheat, barley, oats, and field peas, their past and present distribution, their agronomic characteristics, and their value for the Finnish plant breeding are discussed. The importance of maintenance of country plant material is emphasized.