UTSÄDESBETNINGEN MED KVICKSILVERPREPARAT I FINLAND 1953—1968 Hans Blomqvist Forskningsanstaltenför växtsjukdomar, Lantbruketsforskningscentral, Dickursby Mottaget 9.1. 1970 I Finland har organiska kvicksilverpreparat sedan slutet av 1920-talet använts för att bekämpa utsädesburna svampsjukdomar pä sträsäd, och dominerar fortfarande pä grund av ett vitt verkningsspektra. Preparaten skyddar effektivt mot de nu viktiga parasit- svamparna Helminthosporium gramineum Rabenh., Tilletia tritici (Bjerk.) Winter, Ustilago avenae (Pers.) Jens. och U. hordei (Pers.) Lagerh., likasä mot jord- och utsädesburen Fusarium- smitta, som är av speciell betydelse i Norden (Jamalainen 1968).Utsädesbetningen? gynn- samma effekt pä skörden av sträsäd i säväl kvantitativt som kvalitativt hänseendeframgär även av resultaten frän de talrika försök med höst- och värsäd, som 1928—61 anordnades pä olika häll i landet (Elomaa 1952, Jamalainen 1962). Perioden 1953—68 betades med kvicksilverpreparat i medeltal 77 % av utsädet av brödsäd. Havre, som ännu 1968 upptog drygt 40 % av sträsädarealen (Finlands officiella statistik), behandlas endast i ringa utsträckning, och motsvarande värde för ali sträsäd utgjorde 39 %. Av de olika metoderna dominerar torrbetning med preparat av alkoxi- alkyl-(etyl-)typ, om ock vätskebetningen i form av s.k. provisionsbetning ökat de senaste ären. Användningen av alkyl- (metyl-)kvicksilverpreparat, vilka saluförts sedan 1956, har värit obetydlig, och omfattade 1956—68 endast 5 % av samtliga kvicksilver- betningsmedel, beräknat enligt mängden aktiv substans (Markkula 1967, 1968, 1969). Under 1950- och början av 1960-taletobserverades i Sverige minskade beständ av sä- väl fröätande fäglar som vissa rovfägelarter. Hos analyserat normal- och fallvilt pävisades onormalt höga koncentrationer kvicksilver, vilket antogs härstamma frän betat utsäde. Pä naturskyddshäll utsattes utsädesbetningen för skarp kritik, och omfattande utredningar företogs för att klarlägga det organiska kvicksilvrets pästädda hot mot faunan (Borg et ai. 1965, Kvicksilverfrägan i Sverige 1965, Lihnell och Stenmark 1967, Nordiskt symposium kring kvicksilverproblematiken 1969). Debatten berörde främst de i Sverige allmänt an- vända preparaten av alkyltyp, vilka som stabila föreningar endast längsamt metaboliseras av organismen, och kananrikas i säväl terrestriska som akvatiska näringskedjor. I februari https://www.c-info.fi/en/info/?token=DwAGGl2Umo-6pTyp.19aDbl2MsNGJIW_H-D82FA.FE2j9jhNZzd9gImKJHVKkm17m2uHjXMUgu_0rw4wn6-JrliLBEHQGyBS1jP5DrShIlI2if7_TEfuPFeYOJXbEcD-qXZZv1xVQlaqeM9eTQhMFFCVDkZbRc93ZKUpw_5MCF4_IeLwLfECzz6eqrWI2Fmu6WJKH8nosE68kQ 132 1966 förbjöds användningen av betningsmedel innehällande alkylkvicksilver i Sverige, och ersattes dessa med preparat av alkoxialkyltyp. För att minska spridningen av kvick- silver i naturen har man dessutom övergätt tili s.k. anpassad betning (Esbo 1965), likasä fär vid behandling av värsäd endast halva kvicksilverdoser jämfört med tidigare användas (Lihnell 1969). Trots en i mänga fall mycket omfattande utsädesbetning med kvicksilverpreparat har inget annat land rapporterat skadeverkningar pä faunan, vilket antas bero pä använd preparattyp och dosering (Stapel 1966), ävensom pä att kvicksilveranalyserna inte värit lika systematiska som i Sverige (Kvicksilverfrägan i Sverige 1965). Kvicksilverdebatten spred sig även till Finland, och i press och TV riktades kraftiga angrepp mot utsädesbetningen. Pä basen av indicier och inflytande frän värt grannland framhölls, att betat utsäde förorsakade massdöd bland fröätande fäglar, och genom anrik- ning i näringskedjorna hotade existensen avflertaletrovfägelarter. Panikartatpästodst.o.m., att kvicksilvret i vattendragen härstammade frän äkern, och att betat utsäde var orsaken tili den pävisade nedgängen i stammen av bl.a. havsörn. Liksom i Sverige tog debatten dock smäningom ny vändning sedan omfattande kvicksilverkällor i form av utsläpp av metallen frän främst kloralkali- och träfbrädlingsindustrier konstaterats. Kvicksilver fbre- kommer dessutom överallt i naturen, och Andersson och Wiklander (1965) uppskattar mängden lätt mobiliserbart kvicksilver i markens mullager tili00.1.2kg per ha. Det faktum att ingen skadeverkan pä faunan tili följd av kvicksilverbetat utsäde kunnat pävisas i Finland fär ses mot bakgrunden av använd preparattyp. Utsädesbetningen sker i huvudsak med alkoxialkylpreparat, och de kritiserade alkylföreningarnas andel av kvick- silverbetningsmedlen utgjorde enligt mängden aktiv substans i medeltal endast 5 % perioden 1956—68, varierande frän 0.3 % 1957 tili 20.2 % 1966 (fig. 1). Importen av bet- ningsmedel innehällande alkylkvicksilver förbjöds dock i medlet av 1967, och sedan början av 1969 räder även fbrbud mot försäljning av nämnda preparat. De nu saluförda kvick- silverbetningsmedlen är, liksoin i Sverige, uteslutande av alkoxialkyltyp. Dessa medel används i normala koncentrationer, ty utförda forsök med mindre doser har inte visat tillräcklig effekt mot H. gramineum, U. avenae och Fusarium spp. (Jamalainen 1968). Sedan Fig. I. Alkyl-(metyl-)preparatens andel (%) av saluforda kvicksilverbetningsmedel 1956- 1968 enligt mängden aktiv substans. Fig. I. Amount of alkyl (methyl) products (active ingredient in %) of mercury seed dressings sold in 1956-1968. 133 1965 finns även ett kvicksilverfritt preparat innehällande furydazol och hexaklorbenzen i handein, som dock inte skyddar mot smitta av de tvä förstnämnda parasiterna. Kritiken mot utsädesbetningen i början av 1960-talet resulterade i att mängen odlare avstod frän denna skyddsätgärd. 1963 besäddes med kvicksilverbetat utsäde 640 000 ha eller drygt 60 % av sträsädarealen, d.v.s. fbrutom allt utsäde av brödsäd behandlades även en del fodersäd (fig. 2). Motsvarande värde 1967 utgjorde endast 245 000 ha eller 21 %. Denna markanta nedgäng i utsädesbetningen har resulterät i att förekomsten av bl.a. H. gramineum och T. tritici, vilka tidigare effektivt bekämpades genom behandling av utsädet, ökat i oroväckande grad de senaste ären. Angreppen av T. tritici har i mänga fall värit sä kraftiga, att veteskörden värit oduglig tili kvarnvara. Den ökade frekvensen av utsädesburna svampsjukdomar, allt strängare kvalitetskrav pä skörden samt en saklig information har medfört att utsädesbetningen äter ökat. 1968 besäddes med kvicksilverbetat utsäde 334 000 ha eller 50 % av brödsäd- och 28 % av den sammanlagda sträsädarealen (Markkula 1969), och denna ökning fortgär (pers.uppg.). Den ärliga förbrukningen av betningsmedel utgör ca. 300 t., motsvarande 4.5 t. metalliskt kvicksilver eller 9 % av landets totalförbrukning (Vesistöjen ja kalojen eloho- peapitoisuuksista sekä niihin vaikuttavista tekijöistä 1967). Beräknat enligt mängden aktiv substans var totalförbrukningen av betningskvicksilver perioden 1953—68 76 t. eller 4.8 t. per är. Av detta utgjordes 3.5 t. respektive 0.2 t. av alkylkvicksilver. Huvud- delen av betningskvicksilvret tillförs jordarna i södra och mellersta Finland, där 87 % av den odlade arealen äterfinns (Finlands officiella statistik 1968). Längre norrut avtar dessutom betningsbehovet pä grund av begränsade odlingsmöjligheter. Sammansättningen av saluförda kvicksilverbetningsmedel ger vid handen, att odlings- jorden genom 200—250 kg betat utsäde ärligen kan fä ett tillskott av55.25.80—25.8 g aktiv substans per ha, motsvarande33.l2.s g kvicksilver. Beräknat för arealen av sträsäd tillfördes jorden perioden 1953—68 av kvicksilverbehandlat utsäde i medeltal 4.7 g aktiv Fig. 2. Kvicksilverbetad areal (1000 ha) i % av (I) brödsäd, (II) strasäd och (III) odlingar 1953-1968. Fig. 2. Area sown with mercury- dressed-seed (1000 ha) as % of (I) bread grain, (II) grain seed and (III) whole cultivated area in 1953- 1968. 134 substans per ha och är, varierande frän 2.9 g 1953 till 6.9 g 1963 (fig. 3). Motsvarande värden för den sammanlagda odlingsarealen utgjorde 1.8 grespektive 1.0—2.7 g. Av denna mängd var alkylkvicksilvrets andel endast 5 %. Fördelat pä arealen av sträsäd var jord- tillskottet av alkylkvicksilver 1956—68 i medeltal 0.25 g (0.02—0.7 g) per ha och är, och fördelat pä den totala odlingsarealen 0.1 g (0.005—0.3 g). Kretsloppet och omsättningen av det kvicksilver, som genom betat utsäde tillförs jorden, är tillsvidare nästan belt out- forskade. Den markanta nedgängen i utsädesbetningen i Finland efter 1963 med epidemiartade utbrott av tidigare undertryckta sträsädparasiter inom förloppet av nägra är som följd, visar behovet av en fortsatt behandling av utsädet. Kvicksilverpreparaten är tillsvidare i detta avseende de effektivaste. I försök med kvicksilverfria betningsmedel har emellertid gott skydd erhällits mot vissa utsädesburna svampsjukdomar, och troligt är, att dessa medel smäningom tili stor del kommer att ersätta kvicksilverpreparaten. S a mm a nfattning I Finland behandlades perioden 1953—68 med kvicksilverpreparat i medeltal 77 % och 39 % av utsädet av bröd- respektive all sträsäd. Utsädesbetningen sker huvudsakligen med medel av alkoxialkyl-(etyl-)typ, vilka effektivt skyddar mot angrepp av de nu viktiga sträsädparasiterna Helminthosporium gramineum, Tilletia tritici, Uslilago avenae och U. hordei, likasa mot jord- och utsädesburen Fusarium-smitta. Användningen av de för sitt hot mot faunan kritiserade alkyl- (metyl-)kvicksilverpreparaten, förbjudna sedan 1969, Fig. 3. Betningskvicksilver till- fort odlingsjordarna 1953-1968; g aktiv substans per ha (I) strä- säd och (II) odlingar samt (III) alkyl-(metyl-)kvicksilver per ha strAsad. Fig. 3. Seed dressing mercury reach- ing the soils in 1953-1968:g active ingredients per ha of(I) grain seed, (II) whole cultivated area and (III) alkyl-(methyl-) mercury per ha of grain seed. 135 bar värit ringa, och utgjorde 1956—68 endast 5 % av samtliga kvicksilverbetningsmedel, beräknat enligt mängden aktiv substans (fig. 1). Den skarpa kritik, som pä naturskyddshall riktades mot utsädesbetningen i början av 1960-talet, resulterade i att mängen odlare avstod frän denna skyddsätgärd. 1963 besäddes med kvicksilverbehandlat utsäde 640 000 ha eller 60% av sträsädarealen (fig. 2). Mot- svarande värde 1967 utgjorde endast 245 000 ha eller 21 %. Till följd av denna markanta nedgäng i utsädesbetningen bar förekomsten av H. gramineum och T. tritici ökat i oro- väckande grad. Beräknat enligt mängden aktiv substans var totalfbrbrukningen av betningskvicksilver 1953—68 76 t eller 4.8 t per är. Av detta utgjordes 3.5 t respektive 0.2 t av alkylkvicksilver. Huvuddelen av betningskvicksilvret tillförs jordarna i södra och mellersta Finland, där 87 % av den odlade arealen äterfinns. Fördelat pä arealen av sträsäd tillfördes jorden 1953—68 av kvicksilverbehandlat utsäde i medeltal 4.7 g aktiv substans per ha och är, och pä den sammanlagda odlingsarealen 1.8 g. Av detta utgjordes 0.25 g respektive 0.1 g av alkylkvicksilver. LITTERATUR Andersson, A. och Wiklander, L. 1965. Nägot om kvicksilvret i naturen. Grundförbättring 3:171 —177. Borg, K., Wanntorp, H., Erne, K. och Hanko, E. 1965. Kvicksilverförgiftningar bland vilt i Sverige. Rapport frän Statens veterinärmedicinska anstalt. Stencil., 50 s. Elomaa, A. 1952. Viljan peittauskokeiden tuloksia vuosilta 1928—1950. Summary: Results of cereal seed treatment experiments with disinfectants during the years 1928—1950. Valt. Maatal. koetoim. Julk. 226:1—43. Esbo, H. 1965. Den anpassade betningen i praktiken. Kvicksilverfrägan i Sverige. Kvicksilverkonferensen, Stockholm. Stencil., s. 109—131. Finlands officiella statistik. Lanthushällning. Lantbrukets Ärsstatistik 1953—1968. Jamalainen, E. A. 1962. Syysviljojen peittauskokeet Suomessa. Summary: Trials on seed treatment of winter cereals in Finland. Ann. Agric. Fenn. 1: 175—191. —»— 1968. Viljan siemenen peittauskysymys Pohjoismaissa. Summary: The question of seed treatment of cereals in Scandinavia. Ibid. 7, Suppl. 1: 5—9. Kvicksilverfrägan i Sverige. Kvicksilverkonferensen, Stockholm 1965. Stencil., 208 s. Lihnell, D. 1969. Utsädesbetning i de nordiska länderna 1968. Nordiskt symposium kring kvicksilver- problematiken. Nordforsks biocidsekretariat. Stockholm, s. 147—152. —»— och Stenmark, A. 1967. Bidrag tili kännedom om förekomsten av kvicksilver i smägnagare. Jämte nägra analyser av kvicksilver i fäglar och andra ryggradsdjur. Stat. Växtskyddsanst. Medd. 13: 361—379. Markkula, M. 1967.The sales of pesticides in Finland in 1966. Kemian Teollisuus 24: 1028—1032 —»— 1968. The sales ofpesticides in Finland 1967. Ibid. 25: 437—441. —»— 1969. The sales ofpesticides inFinland 1968. Ibid. 26; 731—734. Nordiskt symposium kring kvicksilverproblematiken. Nordforsks biocidsekretariat. Stockholm 1969, 203 s. Stapel, Chr. 1966. Saedeskornets afsvampning til revision. Ugeskrift for Landmaend 14: 223—227. Vesistöjen ja kalojen elohopeapitoisuuksista sekä niihin vaikuttavista tekijöistä. Vesiensuojelun neuvottelu- kunnan elohopeajaoston mietintö. Helsingfors 1967. Stencil., 28 s. 136 SUMMARY THE MERCURY SEED TREATMENT OF CEREALS IN FINLAND 1953—1968 Hans Blomqvist Department ofPlant Pathology, Agricultural Research Centre, Tikkurila In Finland organic mercury compounds have been widely used since the end of the 1920 s to control seed-borne fungus diseases ofcereals. Because of their wide effective spectrum they still are dominating seed disinfectants for cereals giving good protection against the now important parasites Helminthosporium gramineum, Tilletia tritici, Ustilago avenae, and U. hordei, as well as the seed- and soil-borne Pusarium-i n feet ion. In the years 1953—68, 77 % of the bread grain seed and 39 % ofall grain seed were treated with mercury disinfectants. Of the various dressing methods the one most widely used is dry seed dressing with prepa- rations of the alkoxyalkyl (ethyl) type. The use of alkyl- (methyl-)mercury disinfectants, criticized on grounds of their toxicity to the fauna, has been small and in 1956—68 comprised only 5 % ofall mercury seed dressings, calculated on the basis of the amount of active ingredients (fig. 1). Since 1969 only pre- parations of the alkoxyalkyl type have been sold. The strong criticism which was directed against seed dressing ofcereals in the beginning of the 1960s led to a considerable decrease in the use of these chemicals. In 1963, about 640,000 hectares or 60 % of the cereal area were sown with mercury-dressed seed (fig. 2), while in 1967 the corresponding value was only 245,000 hectares or 21 %. This decrease in seed treatment resulted in increased frequencies of H. gramineum and T. tritici. According to the amount of active ingredients, in 1953—-68 the total use of seed dressing mercury was 76 t or 4.8 t a year, ofwhich only 3.5 t was alkylmercury. Most of this mercury reached thesoils ofsout- hern and central Finland, where 87 % of the cultivated land is situated. In 1953—68, the annual addition of mercury from dressed seed to the cereal-growing soils was 4.7 g, and in relation to the whole cultivated area 1.8 g, of active ingredients per hectare (fig. 3). The amount of alkylmercury was 0.25 g and 0.1 g respectively. The epidemics of H. gramineum and T. tritici, which resulted from the marked decrease in seed dressing ofcereals in Finland since 1963, show the need for a continued treatment of the seed. In this respect the mercury preparations are for the present the most effective. In trials with non-mercurial seed disinfectants, however, good protection has been achieved against certain seedborne fungal parasites. Evidently there will be a shift toward a more general use of the latter types of disinfectants in the future.