JOURNAL OF THE SCIENTIFIC AGRICULTURAL SOCIETY OF FINLAND 90 Maataloustieteellinen Aikakauskirja Vol. }):S>O-99, 1981 Historiska huvudlinjer i den teknologiska utvccklingcn inom jordbruket1 ) OLLI MAKKONEN Helsingfors universitet, Institutionen for skogshrukets nationalekonomi, Unionsgatan 40 B, 00170 Helsingfors 17, Finland. Main features of the historical development of agricultural technology O. MAKKONEN University of Helsinki, Dep. of Social Economics of Forestry, Unioninkatu 40 B, SF- -00170 Helsinki 17. Abstract. The upright position that man made his own upon his descent from the trees, and which enabled him to use striking weapons and tools, was the first step toward human domination of the world. A factor of still greater importance, however, was his ability to use the fire produced by lightnings and volcanic eruptions, and particularly, the invention of fire-making, which was a prerequisite for the development of the most primitive of all forms of agricultural activity, namely cultivation by clearing and burning-over woodland. One of the turning points of the most decisive importance in man's history was the introduction of permanent agriculture. A condition for all development and civilization is a surplus of food, and this could be obtained only after the introduction of permanent agriculture. This type of agricultural activity was first taken into use in the socalled dry zone along large, never-drying rivers such as the Nile, Euphrates and Tigris, and Indus, and it was based on irrigation from its very beginning. The fast progress of Central and Northern European civilization since the time around A.D. 1000 as well as the breaking through of techniques and the industrial revolution, which came much later, were principally based on three important factors. First, within the temperate region, agricultural activities could be based rather safely on natural rains, which meant much less work as compared with agricultural activities based on irrigation. Second, the heavy turning plow was invented. In design it was more or less similar to the plows used in our time, and this invention made it possible to turn the fertile, but very heavy soils of the tiver and other valleys in Europe into arable land. Third, the stiff wooden hames were invented, which meant a 4—5-fold increase in the horse’s pulling capacity in comparison with the previous neck band system. Replacing the ox by the horse, which is much faster, made it possible for man to live in villages farther away from the fields than before, and this in turn increased the conditions for the development of civilization. The industrial revolution, finally, made it possible to mechanize agricultural work and to increase productivity to an extent never seen before. ') Föredrag hället dcn 17.12. 1980 i Skodsborg, Danmark vid ett scminarium arrangerat av "Nordiska Jordbruksforskarnas Förcning" https://www.c-info.fi/en/info/?token=NlRKwImj8rkCDfoF.ruNe7Dsx5Dxo92VG2NyChA.Ic40UH8S-XX-hIvyxV_QuP50GF7DhNAx-ZGjYZBKd3-c21eKNtPuWCeZQoAdT0y6ga9FKrKbyluiO6PJXhO6k2_negCHZr5GZV-aJmzJjMD2vNh0mw8U3cFJOSurLhgw1XTmW-Uq0V3Rk3Mqt60Zd-SG8yuwIyeSZP9E Ett avgörande skede i människans utveckling och hennes möjligheter att försöka päverka sin miljö var att ta i hruk_ elden. Konsten att uppgöra eld är uppenbarligen av relativt sent datum i människans länga utvecklingshistoria, men att bevara eld och använda sig av den har värit t.o.m. mycket gamla färdigheter. Elden fick man frän bränder efter blixtnedslag eller ibland av träbitar som tänts ellcr blivit glödande efter vulkanutbrott. Elden bevarades genom att hela tiden halla en liten brasa brinnande. Ännu under allra senaste tid har man t.ex. i Amazon flodens djunglar päträffat primitiva stammar som inte känner tili konsten att uppgöra eld, och därför brinner en ständig eld i deras byar. De gamla myterna innehäller ofta mycket allegorisk sanning. Enligt Prometheus-legenden, som först framfördes av den grekiske jordbruksdiktaren Hesiodos, stal bcmälde Prometheus (namnet betyder den som tänker i förväg) elden av äskguden Zeus och skänktc den ät människorna. Rasande över att ha förlorat sitt monopol beslöt Zeus straffa människorna. Hän formade av lera en underskön kvinna, gav henne en levande ande, skänkte henne ett med sigill tillslutet lerkrus och sände henne tili människorna. Prometheus varnade sin bror Epimetheus (den som tänker i efterhand) för kvinnan som bar namnet Pandora. I synnerhet fick Pandoras lerkrus inte i nägon händelse öppnas. Zeus fängslade i alla fall Prometheus vid en avlägsen klippa, sä att hän inte kunde vara sin broders väktare, och sände Pandora till Epimetheus som inte kunde motstä Pandoras frestelser utan tog henne tili sin hustru. Makarna kunde inte länge stilla sin nyfikenhet utan öppnade locket till Pandoras lerkrus. Ut flög alla plägor, som sedan dess har prövat mänsklighetcn. Endast hoppet blev kvar. Till symboliken om Pandoras ask (lerkrus) äterkommer jag senare. Att människan klev ner frän träden och tillägnade sig en upprätt ställning, som möjliggjorde användning av slagvapen och verktyg, var det första steget mot världsherravälde, men en ännu mera avgörande faktor var eldens ibruktagande. Med hjälp av eld kunde människan köra ut rovdjuren ur grottorna och göra det bekvämt för sig i dem. Med eldens hjälp höll hon sig varm, fick ljus i sin bostad och kunde börja äta kött, varigenom hennes föda pä ett avgörande sätt mängfaldigades. Tack väre elden kunde hon slutligen bosätta sig i kallare trakter av jordklotet, dit hon tidigare inte haft ärende. När människan lärde sig att göra upp eld där hon ville, fick hon i sin hand ett mäktigt vapen, varmed hon kunde päverka striden mellan skog och savann, och ocksä ödelägga vidsträckta omräden tili öknar i torra zoner. Av endel ännu idag päträffade primitiva folkstammars beteendemönster kan man pävisa att människan haft flera motiv att förvandla skog tili grässlättcr. För det första ville hon förbättra sikten och göra det lättare att röra sig, för att lättare kunna jaga villebräd och undvika rovdjur. Päde brända ytorna uppstod snabbt en frodig gräsväxt och därigenom kunde man öka populationen av jaktdugligt villebräd som användc markvegetationen tili föda. Härifrän var steget intc längt tili nomadernas boskapsskötsel. När jordbruk och boskapsskötsel sedan pä allvar sköt fart, var sättet att skaffa betesmarker genom att bränna skog en utbredd vana överallt där människor bodde. Den primitivaste jordbruksformen var, och är ställvis ännu, att röja skogen genom bränning, kortvarigt odla den brända ytan och sedan flytta tili en ny plats, säledes svedjeodling. Jägar-, herde- och svedjeodlingsfblken bar under tidernas lopp mycket starkt 2 91 92 ändrat sin miljö, speciellt vad beträffar skogarnas yta och artsammansättning. Om man t.ex. i Finland inte hade idkat svedjebruk i en närä förgängen tid (bilderna 1 och 2), skulle den allmänna hiiden av Finlands natur vara avsevärt annorlunda än nu är fallet. Oranen skulle vara betydligt allmännare, och i motsvarande grad skulle vi ha myeket mindre björk och tali, m.a.o. skulle Finland visa upp en myeket dystrare naturbild än idag. Efter eldens ihrukfagande har en av den mänskliga historiens vändpunkter, uppenbarligen en av de mest avgörande, värit övergängen tili ett ihällande jordbruk. Ett villkor för all utveckling och civilisation är ett överskott pd näringsmedel. Sä längc människan förmadde anskaffa föda endast för sig själv och sinä barn hade ingen tid att tanka pa nagon förbättring av arbetsmetodcrna ellet att göra uppfinningar. Först dä människan kunde producera födoämnen utöver sitt eget behov under uppsamlings- och jakthushällningens tid lyckades det i allmänhet inte kunde en del individer med stöd av detta överskott ägna sig at att lära sig nya färdigheter och innovationer för att föra utvecklingen vidare. Det enda verkligt betydelsefulla överskottet har hittills värit den energigivande kolhydrathaltiga näring som erhällits ur sädes- och andra odlingsväxter. De överskott boskapsskötseln ger är ocksä de i huvudsak följdvcrkningar av växtodlingen. En klar överproduktion har i allmänhet värit möjlig endast med stöd av ett ihällande jordbruk, säledes ännu inte vid svedjebruk. Bild 1. Svedjcbränning i Finland. Mälning frän är 1883. Bild 2. Svedjeplöjning i Finland, Mälning frän är 1883. 93 Odling av vete och korn anses ha vidtagit i främre och mellersta Östern redan nionde irtusendet före Kristus. Vid samma tid började den jordbrukande människan hilla sig med boskap, och ocksi förädla den gcnom att spara de bästa individerna för avel. Fir och getter var de äldsta husdjuren, senate följda av nötboskap och isnor. Denna nya livsstil var ägnad att öka befolkningen i rätt snabb takt, vilket i sin tur medförde att spiren som människan lämnade efter sig i sin omgivning började framträda allt tydligare. I de äldsta omradena med ihallande jordbruk, längs Nilen, i Mesopotamien och i Indusdalen uppstod de första städerna och de första egentliga kultursamhällcna. Det verkar kanske överraskande att kulturens vaggor uppstod i omriden som ligger i den s. k. torra zonen där förutsättningarna för jordbruk är skäligen diliga pi grund av smi regnmängder och linga torrperioder. Jordbruket grundade sig ocksi i dessa omriden pi bevattning, som möjliggjordes av dc Stora, aldrig uttorkade flodcrna. Redan pi fjärde irtusendet före Kristus fanns här blomstrande städer, välordnade samhällen, en utvecklad handslöjd och handel samt skrivkonst. Här började man ocksi först smälta metaller och övergick frin stenildern tili bronsildern. Upplagring och regiering av vattnet samt konstgjord bevattning medförde en betydande naturförändring. Vattnet leddes via bevattningskanaler tili vidsträckta omriden som annars skulle ha värit torra öknar, och för att trygga vattenförsörjningen och underlätta trafiken byggdes även Stora kanaler. Sluttningarna terasserades tili odlingsplatäer (bild 3), vilket i hög grad ändrade landskapet. Pa detta sätt förhindrades effektivt den av störtregnen förorsakade erosionen. De samhällen som reglerade vattnet ooh utförde konstbevattning, eller hydraulsamhällena, som de kort kallades, behövde inte längre flytta boplats som svedjeodlarna. Detta hade ur kulturutvecklingens synpunkt synnerligen stor betydelse. Ett engäng uppröjt fält var praktiskt sett röjt för tid och evighet, slammct som vattnet förde med sig gödslade jorden kontinuerligt och, som redan nämnts, faran för erosion hade undvikits. Inga stubbar utgjorde hinder, jorden var lätt att luckra, fröna siddes i raka rader och ogräset gick relativt lätt att hilla i styr. En oxdragen plog togs i bruk i Egypten och Mesopotamien pi tredje irtusendet före Bild 3. Sluttningar terasscrade tili odlingsplatäer i Indonesicn, 94 Kristus (bild 4). Den gjorde luckrandet av jorden betydligt effektivare och hjälpte att hälla ogräset nere. Hydraulodlingen var verkligen effektiv. Under första ärtusendet före Kristus försörjde Egyptens vete- och kornodlingar 280 människor per hektar, dä däremot under 16. ärhundradet efter Kristus fanns 36 personer per hektar i Holland, som var Europas tätast bebodda traktcr och nägorlunda helt och hället uppodlat. Den äldsta bilden av en plog försedd med säddtrattar (bild 5) härstammar frän andra förkristliga ärtusendet. Hydraulodlingen var avgjort effektivare än svedjeodling, men ä andra sidan fordrade den oerhört mycket arbete. Dä det ännu förekommer hydraulsamhällen t.ex. i Kina och Pakistan, har man kunnat räkna ut att enbart bevattningssystemets skötsel fordrar mera tid per person än vad en europeisk jordbrukare, som förlitar sig pä regnvatten, använder tili hela sitt arbete. Detta är en mycket viktig skillnad, som jag äterkommer till senate. Jordbruket i främre och mellersta Östern utbredde sig ät olika hall. Redan under 6. ärtusendet före Kristus bosatte sig en del sjöfararfolk, vilka lärt sig att bruka jorden, pä Medelhavets stränder och öar. Nybyggarströmmen söktc sig ocksä tili Mellan-Europa, närmast längs Donaus floddal och ända fram tili nuvarande Belgien. De här stammarna röjde med handredskap sinä odlingar endast pä en bestämd jordmän, nämligen finstrukturerad lössjord. Pä lössjorden växte i allmänhet glesare skog som var lättare att röja än pä annan jord. De odlade sinä äkrar endast sä länge de hade växtkraft, och flyttade sedan vidare. Deras bostäder var stora stockhus, och därför högg de ner avsevärda mängder skog. De spär de lämnade efter sig i naturen var dock inte länge bestäende. Redan före är 3000 fore Kristus skedde nya stora folkvandringar till Europa, närmast havsvägen frän främre Ostern. Vandringarna gick mot Spanien, Frankrike och Schweiz. De här folken var säväl boskapsuppfödare som jordbrukare. Ungefär är 2000 före Kristus var de marker som gick lättast att odla det fanns dock intc särskilt mycket sadan jord i Europa rätt fullt befolkade. Vid denna tid började likväl en ny befolkningsväg strömma tili Europa. Längs Atlantkusten norrut vandrade det för sinä dryckeskärl kända stop- eller bägarefolket. Frän Sydryssland vandrade västerut det för sinä slipade stenyxor kända folk, som ocksä fätt sitt namn efter dem, stridsyxfolket, som snabbt bredde ut sig över Europa och idkade jordbruk pä sandjorden, som var nägot kargare än lössjorden. När sedän kelter, germancr och Bild 4. Miniatyrmodell av en ox- dragen plog frän Egypten. Tredje ärtusendet f. Kr. 95 slaviska folk bredde ut sig tili Europa under järnäldern pä 1. ärtusendet före Kristus, var Europa nägorlunda fullständigt befolkat. Gamla kulturer har hittills, den ena efter den andra, blomstrat och sedan gätt under. En orsak tili kulturernas undergäng har uppenbart ursprungligen värit de hegränsningar den omgivande naturen ställt, vilkas betydelse människorna inte har förstätt. Vad beror det sedan pä att Mellan- och Nordeuropa slutligen upplevat en sädan aldrig förekommen kulturuppgäng och ett sädant tekniskt genombrott? Frägan är naturligtvis för omfattande att besvara uttömmande i detta sammanhang, men nägra synpunkter torde kunna anläggas. Förutsättningarna för västra Europas snabba utveckling var ingalunda självklar, för t.ex. ännu pä 800-talet efter Kristus var omrädet en svärartad ’’bakskog”, där det syntes svärt att finna nägra framtidslöften. När det Västromerska riket brutit samman, gick de tidigare blomstrande städerna i Mellan-Europa bakät och minskade ocksä tili arealerna. Metallgruvorna verkade tömda. Under nionde ärhudradet efter Kristus präglades inte ett enda guldmynt i Mellan-Europa. Skandinaverna idkade nägot handel med Sydeuropa, och England förde ut smä mängder tenn, men det övriga Europa, som i allmänhet var uppdelat i smä omräden, förmädde endast producera förnödenheter för eget behov. Vid millennieskiftet vändes i alla fall bladet i Mellan- och Nordeuropas historia. För det första försökte aldrig främmande erövrare efter detta tränga in pä omrädet. Vikingarna var redan ’’tämjda” och deras boplatser blev en del av den europeiska kulturkretsen. Som tidigare konstaterats bar en förutsättning för civilisationens utveckling hittills värit den, att jordbruket förmär produccra föda rcjält over dess utövares egna behov. Jordbrukets produktivitetstillväxt kom ocksä att bli en central fräga i Mellan- Bild 5. Den äldsta kända hiiden av en plog törsedd med säddtrattar härstammar frän an- dra förkrisdiga ärtusendet i Kassiternas rike, där Iran nuförtiden ligger. 96 och Nordeuropas utveckling. Myeket viktig var den tidigare omnämnda faktorn, att i den tempererade zonen kunde man förlita sig tili naturliga regnmängder. En kanske avgörande betydelse hade ett tekniskt steg i utvecklingen, nämligen uppfinningen av en ny plogtyp. Medelhavsländernas folk använde fortfarande en plogtyp som härstammade frän den torra zonens hydraulsamhällen, och med vars hjälp man blott kunde söndra jordytan. Mellan färorna förblev alltid orörd mark och därför plöjdes fältet en andra gäng vinkelrätt mot de första färorna. Äkrarna var vanligen smä och kvadratiska. Ocksä i Mellan- och Nordeuropa använde den jordbrukande befolkningen länge liknande metoder som lämpade sig nägorlunda väl för de lättbrukade högländerna, men som var helt odugliga i de fuktiga, myeket bördigare dalarna där jorden var seg. Pä dylika läglänta marker sköljdes ocksä näringsämnena sä djupt in i jorden att det var omöjligt att vända upp dem med de tidigare plogarna. Man behövde djupare gäende luckring. Problemet löstes när man uppfann en tung vändplog av s.g.s. nuvarande typ. (bild 6). Med dess hjälp kunde Mellan- och Nordeuropas bördiga ädalar och andra lägmarker plöjas upp tili äkrar. Därtill tog man i bruk ett nytt odlingssystem. Medelhavsländernas folk använde sig av ett s.k. tvä-ärs kretslopp, i vilket hara halva äkerarcalcn var samtidigt i bruk. I Medelhavsländerna mäste pä grund av sommartorkan säden säs pä hösten och skördas pä varen. Nybyggarna frän söder försökte först använda liknande metoder i Mellaneuropa, men räkade ofta ut för svara besvikelser. Bild 6. Omkring är 1000 e.Kr. ut- vcckladcs en rung vändplog i Euro- pa. Vild 7. En synncrligen viktig uppfmning var det styva bogträct uppfmningen härstammar frän Turkestan som ökade hastens dragförmäga 4 . . . 5-faldigt i jäm- förelse med det gamla halsremsystemct. Det dröjde ime länge förrän norrifrän utbredde sig den av vara kalla vintrar dikterade vanan att si om vären och skörda pä hösten. Smäningom utvecklades i Mellan- och Nordeuropa ocksä det s.k. treärskretsloppet, där 2/3 av äkerarealen alltid var i bruk. Inom det nya systemet gick det bra att varje är producera havre, som var ett ytterst effektivt hästfoder. En synncrligen viktig uppfinning var det styva hogträet (bild 7) som ökade hastens dragförmaga t.o.m. 4—5-faldigt i jämförelse med det gamla halsremsystemet. Den här uppfinningen drog naturligtvis ocksä trafiken nytta av, da hästarna kunde dra Here ganger tyngre lass än tidigare. De här nya metoderna var allmänt i bruk i Mellan- och Nordeuropa redan under 11. ärhundradet. En följd av att byta ut oxarna mot hästar var att bönderna kunde bo pä längre avständ frän sinä äkrar än tidigare. Sälunda kunde man bosätta sig i större byar, vilket medförde att förutsättningarna för civilisationens utveckling var helt andra än vid glesbebyggelse. De nya metoderna stegrade pd ett avgörande sätt jordhrukets produktivitet. En föjdvcrkan var en oerhörd ökning av skogens röjning tili odlingsmark (bilderna 8 och 9) en annan äter grundandet av städer och en aldrig tillförne sedd utveckling Bild 8. Skogbevuxen mark (de mörka arealerna) i Mellaneuropa är 900 e. Kr. Bild 9. Skogbevuxen mark i Mcllaneuropa är 1900 e.Kr. 97 98 inom handel och handslöjd. Som slutresultat stod i sista hand teknikens och vetenskapens enorma framsteg i ny tid och sedermera det teknologiska genombrottet och den industriella revolutionen. Den industriella revolutionen möjliggjorde jordbruksteknologins snabba utveckling. Metall blev det rädande materialet för jordbruksredskapen. Maskinkraft togs i bruk. Jag gär intein pä denna utveckling, jag nämner bara nägra skeden. Den första verkligt effektiva slättermaskinen utvecklade Cyrus MacCormick är 1831 i Virginia i USA (bild 10). Den första jordbrukstraktorn som gick med ängkraft togs i bruk är 1870. I Amerika började Henry Ford tillverka traktorer med förbränningsmotorer i Detroit är 1907. Mekaniseringen av jordbruksarbetet höjde väldsamt arbetets produktivitet. (bild 11). Jag äterkommer ännu till Pandoras lerkrus. Dä människan började röja skog, odla jorden och hälla sig med boskap, öppnade hon locket till Pandoras krus, och det har hon sedan ännu flera gänger gläntat pä när hon byggt städer, vägar och trafikmedel. Ur kruset har alltid flugit ut obevekliga fiender, av dem kanske som de ofarligaste ogräscn och som de farligaste skadeinsekterna och framför allt olika sjukdomsalstrare. Saken belyses av ett forskningsresultat om skadegörare pi säd frän Kasakstan i Sovjetunionen. Där bar mycket stäpp pljöts upp tili veteodlingar. Före plöjningen konstaterades päden orörda stäppen i medeltal 200 individer pä en kvadratmeters yta och i forskningsomrädet upphittades i allt 330 insektarter. När stäppen hade värit veteäker en tid, fann man i medeltal 350 insektindivider per kvadratmeter. De tillhörde cndast 19 arter, av vilka de fiesta var svära skadegörare pä vete. Ide nya förhällanden som skapats av människan, hade de fä arter som kunde tillgodogöra sig vete som föda ökat i förvänande grad. Vid stark population kan skadeinsekterna pä ett avgörande sätt minska skörden av säd och andra odlingar. Därför har man redan länge försökt finna pä effektiva skyddsämnen, vilka dock i sin tur, i synnerhet under senaste tid, har medfört nya problem, även teknologiska. Mä vi dock minnas, att i Pandoras lerkrus blev hoppet kvar. Bild 10. Den första effektiva slät- termaskinen utvecklades är 1831 i Virginia i USA. Bild 11. Denna bildserie utvisar, att dä det tar 131/2 timmar att plöja en 1 ha stor areal med en vanlig vändplog dragen av tvä hästar, gär det att plöja samma areal pä knappt 41/2 timmar med en tväskärig traktorplog och pä endast 40 minuter med en ättaskärig stark traktorplog. 99 Litteratur MAKKONEN, Olli, 1971. Miten ihminen on muuttanut luontoa. "Universitas”, No 11. 17 p. Porvoo. RUSSELL, W.M.S. 1967. Man, Nature and History. Aldus Books. London. Ms received April 6, 1981. SELOSTUS Maatalousteknologian kehityksen historiallisia päälinjoja. Olli Makkonen Helsingin yliopisto, Kansantaloudellisen metsäekonomian laitos, Unionink■ 40 B, 00170 Helsinki 17 Ihmisen puusta maahan siirtymisen jälkeen omaksuma pystyasento, joka teki mahdolliseksi lyömäaseiden ja työvälineiden käytön, oli ensimmäinen askel kohti maapallon herruutta, mutta vielä ratkaisevampi tekijä oli tulen käyttöön otto (salaman sytyttämistä kuloista, tulivuorenpurkauksista) ja varsinkin tulentekotaidon keksiminen, mikä mahdollisti alkeellisimman maanviljelyksen muodon, kaskiviljelyn kehittymisen. Pysyvään maanviljelykseen ryhtyminen on ollut eräs ihmisen historian ratkaisevimpia käännekohtia. Kai- ken kehityksen ja sivilisaation edellytyksenä on ravinnon ylijäämä, ja sen aikaansaaminen on ollut mahdollista vasta pysyvään maanviljelykseen siirtymisen jälkeen. Pysyvä maanviljelys syntyi ns. kuivalla vyöhykkeellä suur- ten, koskaan kuivumattomien jokien (Niili, Kaksoisvirrat, Indus ym.) tuntumassa ja perustui alunperin keinokas- teluun. Härkien vetämä, maan pintaa möyhentävä aura tuli käyttöön jo kolmannella vuosituhannella e.Kr. sekä Kaksoisvirranmaassa että Egyptissä. Keski- ja Pohjois-Euroopan sivilisaation nopea edistyminen n. vuodesta 1000 j.Kr. lähtien sekä pitkällä tähtäyksellä lopuksi tekniikan läpimurto ja teollinen vallankumous perustuivat pohjimmiltaan kolmeen tärkeään tekijään. Ensinnäkin lauhkealla vyöhykkeellä voitiin maanviljelyksessä melko turvallisesti jättäytyä luonnon suo- man sateen varaan, mikä ratkaisevasti vähensi maanviljelyksen vaatimaa työmäärää keinokasteluun perustuvaan viljelyyn verrattuna. Toiseksi keksittiin lähes nykyisen tyyppinen raskas kääntöaura, jolla Euroopan viljavat, mutta sitkeäpohjaiset joki- ja muut laaksot saatiin kynnetyiksi pelloiksi. Kolmanneksi keksittiin jäykät puiset län- get, jotka nostivat hevosen vetokyvyn 4—5 kertaiseksi entiseen kaulahihnasysteemiin verrattuna. Kun härät kor- vattiin paljon nopeammilla hevosilla, voitiin asua entistä kauempana pelloilta yhteisissä kylissä, jolloin sivilisaati- on edellytykset huomattavasti lisääntyivät. Uudet menetelmät paransivat ratkaisevasti maatalouden tuottavuutta. Seurauksina olivat metsänraivauksen tavaton lisääntyminen, kaupunkien perustaminen sekä kaupan ja käsiteollisuuden ennen näkemätön kehitys. Tek- niikka ja tieteet edistyivät uudella ajalla valtavasti, mikä johti lopulta teknologian läpimurtoon ja teolliseen val- lankumoukseen. Teollinen vallankumous mahdollisti lopuksi maanviljelystöiden koneellistamisen ja tuottavuuden kohoa- misen ennen aavistamattomassa määrin.